Jo, jag var tvungen att slänga ihop ett litet kort ändå. Behöver någonting att titta på. Utan att behöva gå in på mobilen... Vilket jag glömmer!

Nu ska jag slappna av en stund i köket. Med ett glas vatten.

Jag har ingen energi till att skriva SCHEMAN längre, har jag märkt..

Jag vill gärna skriva matscheman. Dagsscheman... Jag vill gärna skriva planer.. Och YTTERLIGARE planer!

... Men samtidigt ORKAR jag inte.. Jag sätter mig, med mobilen framför mig, och vill bara börja skriva punkter.. Jag funderar på att hämta anteckningsblocket... Skriva ner några riktlinjer eller förnuftiga stolpar att luta mig emot... Sätter mig vid datorn... Bara för att skriva en lång TEXT om vad jag tänker och känner om allt, och vad som ska till...

... Men jag har ingen energi till NÅGOT av det! Det är typ DÖTT i hjärnan, och jag orkar inte anstränga mig för att "fatta vad jag tänker"... Orkar inte tänka efter. Försöka fånga tankarna för att se vad det är som får mig att känna denna ångest.. Denna ängslan och DEPP jag känner idag. Nuför tiden.

... Jag vet bara att jag känner ett STORT behov till att skriva några trygga stolpar att hålla mig fast i, så att jag inte flyger iväg... Det är denna stolpe som jag saknar i en människa.. En kärlek.. En bästa vän. Just nu.. Nu när jag har tröttnat. Inte orkar.. Har gett upp lite grann om mina egna, förut så välanvända stolpar av text...

Men. Dagen idag.

Vet inte hur mycket känslor och tankar som kommer MED i det här inlägget(antagligen ganska mycket). Eftersom att jag känner att jag även SJÄLV, när jag ensam funderar, har svårt för att "SE" mina tankar och känslor, just nu.. Trögt att veta vad jag tänker... och att komma IHÅG vad som utlöste vilken känsla..

... Men jag VET att idag har varit ÄNNU en dag med ÅNGEST för dessa SOPTUNNOR utanför mitt hus, som inte finns!

... Ja. När man ser mögel i matsoporna när man tittar ner. Ska slänga någonting... Och man inte "kan" gå ut med soporna för att man inte vet vart denna tydligt "osynliga" soptunna befinner sig... Ja, då uppdagas problemen igen, innanför ens pannben.. Klämmer ner ens hjärta... Och visar sig ÄN mer påttagligt än förra gången!

Ja, jag blir TRÖTT på skiten! Jag sitter bara med ens och funderar över hur jag kan ändra mina matvanor för att slippa matsopor.. Eller några sopor alls! .. Och desperat, fattar jag att det inte kommer att gå! Sålänge som jag inte tillåter mig själv ta skada ÄNNU mer... ÄNNU en gång... Av HELT fel anledning!

... Men jag skickade iväg ÄNNU ett mail till hyresvärdarna. Och förklarade att jag VERKLIGEN måste veta. Även om det kan anses som en dum, liten eller onödig fråga. Men att jag DRAR mig för att slänga soporna annars. Och att det inte FUNGERAR längre..

... Så får vi se.. JAG tänker inte skämmas... Då det är för MIG en viktig fråga.

Men. Nu har jag ju inte rabblat dagen idag. Så det gör vi nu.

Ja-a.. Igår efter inlägget, började jag läsa igenom en av de bloggar jag läser, HELT ifrån början! Med början "december 2012" eller något. Tror jag att det var. Behöver inte ha varit. Men någon gång där i slutet iallafall. Om jag inte missminner mig.

Så har jag ALDRIG gjort förut! Börjat läsa igenom en sådan lång blogg ifrån BÖRJAN. Men dessa människor går ända in i hjärtat. Och har mig nu i ett sylvasst grepp. Älskar humorn. Älskar att både man och hustru skriver i bloggen VARJE dag! Älskar. Älskar. Älskar.

Jag läser många fler bloggar också. Då andras liv.. Allra helst de som skriver med glädje och humor, ger mig en härlig känsla inombords. Den känsan som JAG hoppas få in i min egen vardag en dag OCKSÅ.

... Men tillbaka.

Läste iallafall. Och läste. Och läste. Den bloggen. Fram tills klockan var runt TVÅ på morgonen.. Då jag kände att jag inte orkade vara vaken längre.. Och istället kröp i säng.. Men LITE svårt hade jag ändå att sluta tänka på denna familjen... Ville läsa MER, MER, MER!

Vaknade imorse. Rätt så tidigt, tror jag.. Men jag orkade inte/ville inte/ hade inte lust att kliva upp. Då idag var duschdag. Det var diskningsdag... Och jag hade fått mail om möte, från min jobbcoach. Om en vecka på tisdag ska jag dit.. Och hon har FLYTTAT! Så ska plugga kartan, så att jag hittar dit... Och så ska vi väl hoppas på större framgång vad gäller praktik, den HÄR gången!

Låg väl och drog mig fram tills klockan två någon gång... Och klev sedan upp för en dusch. Rotade i kartongerna(japp har inte fått ordning ännu) efter rena kläder... Och hittade trots länge sedan tvätt, lite rena kläder.. TUR DET! ORKA duscha ANNARS!

... Och så blev det ett bad.

Denna gången, satte jag mig i badkaret INNAN jag fyllde på vattnet! Så att jag skulle KÄNNA om det blev för varmt! Då jag har så dumma "vred" eller vad det nu heter, på detta badkaret. Och inga där man bara kan ställa in en grad och sedan hålla sig till det vid VARJE dusch.. Som jag och Xsambon hade.

Låg i badet en stund. Bara slappnade av. Tänkte. Funderade..

Drog nog ut på det lite extra. Då disken inte var något som jag tjoade av glädje och entusiasm inför precis..

Duschade.. Och.. Ja, sedan var jag trött. Orkade inte diska. Så jag sköt på det ett tag till. I vetskapen om att det med största sannolikhet inte skulle bli av idag..

Satte mig vid datorn och började läsa bloggar. Kolla blocket hundar. Eller husdjur, rättare sagt.

Och så lyssnade jag på de två sista avsnitten av tvillingpodden... Och gick sedan ut i köket för att laga dagens första mat..

Ja, jag lagar ju aldrig mat. Men jag har varken bröd, smör eller pålägg hemma just nu... Och inte heller onyttigheter. Eller någon form av juice...

Så det enda alternativet var att i det skitiga köket, bland skräp och disk, slänga ihop någoning. Jag kokade pasta och stekte fläsket som snart skulle krypa ut ur kylskåpet själv.. Köpte det till pannkakan som Xsambon och jag skulle ha gjort när HAN var här. Men det blev ju aldrig av...

... Så nu använde JAG den.

Det blev gott. Men portionen såå stor! Men kände att jag fick väl proppa i mig det ändå. Trots mättnad. Då DET var dagens första och antagligen enda mat! ... Klockan var fem. Ungefär.

... Det gick ner. Men jag är fortfarande mätt... Och såå törstig HELA TIDEN.

Sedan blev det att läsa lite vidare på bloggen som jag försöker att läsa ikapp... Och så en paus framför korsord. Efter att ha skrivit ett litet känslokort.. Sådana som jag brukar lägga ut på bloggen. Dock inte denna gången...

Men korsordet gick segt... Och jag tycker inte om känslan i mitt bröst. Tyngden och stelheten i mitt huvud...

Så. Nu ska jag försöka få tiden att gå. HÄVA i mig vatten! Och se hur jag ska göra min dag bra imorgon.. Diskning ska det iallafall bli.

God natt med er <3

... Än sålänge, har jag ingen plan vad gäller hur jag ska ta mig någonstans i livet... För att grejen är den... att jag VET inte! Jag har ingen ANING.. Allt är tomt... Och i mitt huvud snurrar bara en massa frågetecken.. Det på grund av att jag har HAFT så många planer tidigare. Jag har gjort alla möjliga punktlistor, småplaneringar, drömmar, mål, och förväntningar på mig själv..

Jag har gjort grundliga planer, steg för steg, över vart jag vill och hur jag ska ta mig dit..

... Jag har PEPPAT mig själv.. Förklarat för mig själv, VARFÖR jag vill dit jag vill, och vad som ska till för att jag ska klara det..

Men nej.. Det funkar inte.. Jag har hållit på i över ett ÅR nu! ... Och även under någon period när jag bodde i H*vetets stad... Men inte har jag tagit mig många steg... Visst. En egen lägenhet.. Jag blev HIMLA glad när jag fick den! Efter ett och ett halv ÅR hemma med föräldrarna(efter att ha bott med Xsambon)!

... Men med mig själv.. Mina mål mot framtiden. Praktik. Sociala färdigheter.. Ja, kärlek.. Familj... Ja, men det vuxna livet.. Jag har inte ens börjat med dessa HUSHÅLLSSYSSLOR som jag såg så fram emot att börja göra själv! ... Inrett LÄGENHETEN som jag har drömt om så länge(innan jag flyttade) ... Bakat, lagat mat... Sytt..

... En egen lägenhet... Ja, det är ETT steg.. Men jag är inte nöjd.. Jag trivs inte... Med livet... Med mig själv... Och det största steget som stör mig just nu, är praktik.. Denna praktik som jag kämpade för genom kommunen till en början.. Men tappade både tålamod och förtroende för min dåvarande jobbcoach... Vidare till arbetsförmedlingen. Kämpa där... Men fick byta och byta och byta handläggare innan jag ens hann träffa dem! ... Och så när jag väl hade ett möte... Ja, då dök hon inte upp!

... Och så vänder jag mig till kommunen igen... Får en Jobbcoach som jag trivs med... Får en praktik på ett HUNDDAGIS(vad jag alltid har velat) väldigt snabbt... Och så VÅGAR jag inte stanna där, vid första DAGEN!

... Ja, ni kanske förstår.. Frustration på detta.. Ingen sådan där levande, bubblande frustration som man går runt och KÄNNER hela tiden.. Men ändå... irriterande.

... Hoppet tynar... Och jag stampar och låter allt vara som det är... Accepterar? ...

Men. Dagen idag.

Korsord igår natt, om jag inte minns fel... Hmm.. Inget minne förresten. Så jag låter det vara osagt... Kan ha suttit här vid datorn och joxat med något också... Ja, det känns som om minnet bara blir sämre och sämre... Brist på vitaminer, på grund av dålig kost? ...

...Men jag vaknade iallafall imorse. Rätt så sent.. Håller sakta men säkert, på att vända på dygnet.. Lägger mig inte förräns efter två på natten, och vaknar efter... Nej, iochförsig innan elva än sålänge..

Men ändå..

Klev iallafall upp och åt frukost.. Funderade på att åka in till stan med den enda bra bussen som gick under dagen.. Då jag kände att jag ville passa på.. Orkade inte sitta hemma.. Vädret var fint... Och mitt busskort skulle gå ut imorgon.. Ja, sista dagen är nog då... Vet dock inte om jag orkar åka då.. Med tanke på att jag bara MÅSTE diska och DUSCHA imorgon! JÄTTESKITIG i håret.. Känner mig ÄCKLIG i kläderna och är ALLMÄNT OBEKVÄM i mig själv! Diskbänken är full med disk... Och skräp... Och jag känner att jag HELT har tappat greppet om det mesta! Inte tvättat kläder sedan... Ja, på över en MÅNAD! HAR typ inga rena, tror jag!

Så. Imorgon är prio ett duschningen och diskningen... Så därför blir det med största sannorlikhet ingen stan då..

... Men iallafall..

Åt frukost... Och sedan var det nog dags att gå, tror jag... Jag klev nämligen upp rätt så sent. Och bussen skulle gå halv ett.. På med ytterkläderna och traska iväg..

... Satt och väntade en stund i båset.. Och så kom bussen och färden mot stan, började..

När jag kom till stan idag, visste jag inte direkt vart jag skulle gå.. Då jag egentligen inte hade LUST med att se alla dessa gator. Hamnen. Gågatan.. Allt folk... Eller egentligen NÅGONTING i detta samhälle!

... Nej, jag var inte på dåligt humör.. Inte vad jag MINNS iallafall.. Vet inte heller ifall jag kände mig särskilt TYNGD av någonting just då... Som sagt... SUPERDÅLIGT minne just nu!

.. Men jag gick iallafall mot tågstationen denna gången.. Nytt och bra.. För att där BRUKAR jag inte gå..

Gick upp för en hög trappa med en bro över till andra sidan rälset...  Jag kände mig väldigt trygg i vart jag gick, även om jag inte hade gått dit förut.. Då jag börjar känna mig väl lokaliserad(om det nu är vad man säger) i denna staden nu.. Vet vart jag har vad, även om jag går någonstans där jag inte har gått förut. Vet vad jag har runt omkring mig...

Men dock, ju längre jag gick på okända vägar, desto mindre säker på vart jag var, blev jag.. Men jag hade relativ koll.

... Hamnade till slut tillbaka vid bron över tågrälset... EFTER att ha gått genom en SUPERLÄSKIG tunnel! Japp, det var inte dessa stora, relativt höga och fyrkantiga tunnlarna.. Nej, denna var lång, liten, låg i tak... Och RUND! Kände mig som en ihopklämd kloakråtta!

.. Superläskig att gå igenom.. Men med tanke på cykel-och fotspåren i snön, förmodade jag att denna var för människor och inte för... Ja, vad nu dessa ÄNNU mindre tunnlar som brukar finnas i diken, är till för :P

Satte mig ute i solen i ett bussbås och väntade på bussen...

... Då kom det en äldre kvinna, yngre tant, fram till mig och frågade om jag "hade något till henne"... Jag tänkte liksom "vad skulle JAG ha till dig?" ... Men sa bara "nej" ... "Du har inget?" frågar hon igen... "Nej jag har inget" ... "Ingenting?" ... "Nej" ... "Du har inga tunna vantar som jag kan få?" ... Och så när jag sa att jag inte hade några, så frågade hon om hon kunde få se hur de vantar som jag hade till mig SJÄLV såg ut! ... Sa att jag inte hade dem med mig.. Jag ville ju inte ge bort DEM!

... Åkte hem..

Och när jag kom hem, satte jag mig nog vid datorn... Kollade bloggar.. Såg på några avsnitt av Tvillingpodden... Och kollade blocket husdjur...

Jag har ätit.. Lyckats lösa ett korsord som jag hade påbörjat med men gett upp med på grund av att jag kört fast...

Och så har jag grubblat. Grubblat och grubblat. Det faktum att mitt liv kräver MER än såhär! ... Men jag har känt mig väldigt hjälplös och uppgiven, gällande att TA mig dit!

... Klockan fem, var jag trött. Bäddade ner mig under täcket och två filtar, med kläderna på, i sängen... Blundade i några minuter, och bara slappnade av...

När jag för en stund sedan, börjat vrida och vända mig, och bara nervöst/oroligt pillade och rev mig överallt, klev jag istället upp igen... Och det var nog DÅ som jag löste korsordet!

... Drack en kopp te... Och åt, bara för lustens skull..

Men har gått upp till 52kilo nu allafall. Det var åtminstone vad vågen visade imorse. Inte så konstigt kanske. Då äter, är nästan det enda jag GÖR nuförtiden! Förutom mina små promenader i stan, och korsordslösandet det vill säga.

God natt med er <3

Sitter här och under uttråkad desperation, försöker få mig själv att gå in på praktikvägar igen... Ge det ett nytt försök...

Men... Ja-a.. Än har jag inte skrivit till jobbcoachen.. Kanske lyckas jag under kvällen(?)..

Men mer om det ikväll.. Kanske. Vet ju inte vad som kommer med i inlägget och inte.

... Om jag ska sammanfatta dagen i bara några få ord, så har den till mestadel bestått av att jag har berättat historia efter historia för mig själv. Saker som tidigare hänt. Erfarenheter och minnen. Vem jag är. Berättelser om min person. Mina känslor.. Likt som hur allt har förändrats..

... Ja, fast i mitt huvud, har jag ju inte berättat det för mig själv.. Nej, jag är en bloggerska ut i fingerspetsarna.. Jag berättar det för någon annan... Men det är bara jag som kan höra det.. Såklart :P Eftersom att jag egentligen bara sitter och funderar..

Men nog om det.. Kan vara rätt så roande att leva sitt liv innanför pannbenet ibland :)

... Men. Jag tar dagen ifrån början.

Mer korsord igår innan jag gick och la mig... Men eftersom att jag gör nästan SAMMA sak varje dag, så minns jag inte gårnatten så klart som jag önskar..

Klev väl i säng till slut... Och somnade säkert. Jo, självfallet. Eftersom att jag vaknade imorse...

Vilket jag inte HELLER minns så mycket om!

... Jag minns dock att jag klev upp "någon gång" för att sätta mobilen på laddning. Jag åt lite frukost. Och drack äckligt te.. Ja, de där teerna med smaker av kakor och shit... De var inte riktigt min grej..

Efter det, klädde jag nog på mig kläderna, och drog upp rullgardinen i sovrummet... Vilket är LIKA jobbigt VARENDA gång.. Då jag inte vill NUDDA vid gardinlängderna på sidan om... Men samtidigt får väldigt svårt att komma åt rullgardinsnöret annars... Och att sedan "veva" upp gardinen.. Då den tenderar att trassla in sig i sitt eget snöre, om jag inte har min arm PRECIS trasslandes med en av gardinlängderna!

... De gardinlängder som jag är RÄDD för att röra vid. Snudda.. Råka "piska till"... Då jag inte har fotografiskt minne... Och samtidigt vill att dessa ska ligga EXAKT som de gjorde innan! ... Annars blir jag orolig, nervös... oh får ångest(fråga mig inte varför)...

Men iallafall. Har ju tjatat om det så mycket tidigare.. Så nu lämnar jag det. Går vidare.

... Efter det...

Ja, jag minns inte riktigt vad jag kände... Jag är så seg i skallen nu... Så har svårt att minnas någonting alls. Vilken dag jag har känt vad... Har nog varit för mycket tankar och känslor på sistone, helt enkelt.

... Men jag minns jag satte mig på golvet i hallen. Var nog lite deppig och uppgiven.. Ville framåt. Ta mig NÅGONSTNS i livet. Uppleva. Uppnå... Ville ha kärlek.. Kände BEHOV av kärlek... Och trivdes inte ALLS med det faktum att "det här är mitt liv" ... Och sedan det att min personlighet går emot vad jag egentligen behöver. Vad gäller social kontakt.. Mina dubbla viljor stoppar upp mig och gör hoppet.. Tron, rätt så liten, på att NÅGONSIN uppnå något mer än just "det här"...

Men jag satte mig iallafall på golvet i hallen. Med ryggen mot väggen... Visste inte riktigt vad jag skulle GÖRA medans jag väntade på att få gå till bussen.. Visste inte heller ifall jag skulle åka idag eller imorgon..

Men orkade inte vara hemma en hel dag till.. Och inte heller skulle det finnas någonting att göra i stan IMORGON, om jag hade fått "akut lust" till DET...

... Började iallafall lyssna på en pod(vad det nu är för något) som två bloggerskor vars bloggar jag läser, gör.. Heter tvillingpodden(.se) ... Jag tycker att de är underhållande. Roliga.. Och ja... Jag har nog fastnat..

Men när det var en timme kvar tills bussen skulle gå, och min mobil inte ville spela upp nästa avsnitt av podden, utan bara tuggade... Och tuggade.. Och tuggade...

... Ja, då bestämde jag mig för att gå till bussen ändå.. Det var fint väder. Solsken och en plusgrad.. Så. På med ytterkläderna. Mössa, halsduk, vantar... OCH tjockjacka! ... Och så var det att BORSTA TÄNDERNA också... *Suck* ... Skulle jag ju ha gjort INNAN jag klädde på mig allt.. Orkade inte klä av mig igen.. Så tog tandborsten, och om än lite klumpigare än vanligt, borstade mina tänder med ALLA kläder på..

Sedan bar det av.. Gick en liten omväg till busshållplatsen.. Och satt sedan i ca... Ja, lite drygt... Kanske 45 minuter, och degade i solen i bussbåset... Funderade på allt och ingenting. Berättade mina historier för mig själv. Saker som hänt, denna gången..

Ibland är det rena fantasier som rabblas och diskuteras i mitt huvud... Men idag bearbetade jag sjukhustiden... Att berätta det för andra, även om det bara är "jag själv" som hör... Ja, det känns faktiskt givande på något sätt.. För att detta är någonting som alltid kommer att hänga med mig i mitt bagage, och jag känner att jag nu det senaste, har börjat acceptera det faktum att det faktiskt har hänt.. Hur jag mådde.. Och vad folk gjorde FÖR mig, MOT mig.

... Men jag mår inte DÅLIGT(oftast inte) när jag berättar dessa historier. Varken när jag gör det i mitt eget huvud.. Eller ut på "papper" som andra kan läsa... Utan det är bara en del av mig, av mitt liv... av min historia... Och ingenting som jag, mig vetligt, lever med och lider av idag..

Klev på bussen när DEN kom. Var dock en kvart försenad... Och tog sedan direkt en promenad ner till hamnen. Funderade på att handla något litet.. Det är ju lördag. Funderade på att ta ut pengar.. Men "varför då?" ... Och rent praktiskt/fysiskt blev jag sittandes på en parkbänk. Med mina ögon strikt fästa på denna jättelika, urvackra grand danoisen som lekte med denna i jämförelse, pyttelilla golden retrievern.. Såg så roligt ut.. Man fick härliga känslor.. Saknade ÅTERIGEN att ha hund. Och man blev bara GLAD innombords!

... Men när vovvarna lämnade hagen, satt jag bara kvar en stund till.. Hade några timmar kvar att slå ihjäl, tills bussen tillbaka hem, skulle gå...

.. Men det blev kallt, och jag KUNDE bara inte bestämma mig för ifall jag skulle ta ut pengar, ifall jag skulle handla något... Eller ifall jag bara skulle vänta in bussen och åka hem...

... Jag började med att gå tillbaka till busstationen..

Satte mig i väntrumnmet.. Ville som alltid när det är kallt, ha en kopp varmt kaffe och en bulle eller något... Men kände som VANLIGT ingen lust till att varken öppna min mun eller på annat sätt socialisera(vilket krävs om man ska köpa kaffe).. Idag har jag känt lite ytterligare sociala besvär. Att inte vilja titta upp från marken. Möta någons blickar... Inte vilja säga hej... Eller egentligen göra något ljud ALLS ifrån mig...

Men till slut, gick jag iallafall in på pressbyrån och köpte mig några chokladbitar.. Alltså kexchoklad, Snickers och Mars, tror jag att det blev.. Åt kexchokladen så fort som jag fick en stund ensam i väntsalen.. Och de andra, förutom en, har gått åt efterhand..

Efter JÄTTELÅNG tid(jättelång) hade jag iallafall lyckas slå ihjäl dessa timmar.. Väntsalen stängde. Låste. Och jag spenderade min sista kvart, i ett bussbås.. Inte mig emot. Det var skönt ute. Och mörkret var harmoniskt.. Då det var knappa folk ute..

Hem. In. Och så blev det dator, tror jag..

Jag läste igenom bloggarna. Kollade blocket husdjur... Och lyssnade sedan på några avsnitt av tvillingpodden..

Sedan blev det en paus för korsord i köket... Vilket var trögt och gick inte alls bra.. Jag bara skriver något ord här och var, från korsord till korsord...

Och nu vet jag inte varför... Men jag har en jobbig känsla i huvudet...

... Jag ska iallafall försöka komma fram till(och sedan göra upp en plan) vad jag behöver för att få ett liv som jag känner är värt något. Som jag klarar av och vill ha.. Sedan ska jag försöka göra vad jag kan för att TA mig dit! ... För att vad gör jag här? ... Kanske lever jag... Men jag KÄNNER det inte..

God natt med er <3

... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

God natt med er <3

..   

... Japp.. Klev upp först nu... Eller jag har varit uppe tidigare.. Men endast för frukost. Och sedan för att hämta mig en kopp te, att dricka... Nerbäddad!

... Av egentligen ingen anledning alls... Mer än att jag kände för att ligga just nerbäddad. Obekväm i mig själv. Ville inte bli sedd utifrån(saknar gardiner) ... Och hade inte lust med NÅGONTING.

... Och det faktum att jag läcker... Ja, det finns det inget härligt med just nu! ... Jag vill gärna vara tät :P

... Praktik nästa? .. Jo, det känns VERKLIGEN behövligt! ... Och kanske orkar jag med lägenhetsprojektet(att handla till lägenheten) på sidan om? ... Då gäller det bara att VÅGA praktisera!

*Suck* ..

.. Ett kort inlägg och sedan sängen..

Jag är seg, deppig, och allmänt tung... Jo.. Fick mensen igår. Och ibland reagerar kroppen med smärta.. Och ibland tar sinnet över istället... Ingen smärta denna gången.. Vilket är skönt.. Och än sålänge inga större besvär alls... Förutom just trötthet, seg i huvudet... Tung och deppig...

... Men det KAN ju också ha att göra med(delvis) det faktum att dagen idag, har i princip HELT bestått av att sitta vid datorn och gå igenom lampa efter lampa.. Efter lampa. På google bilder.. Jag har rullat lampor. Sökt. Funderat.. Och matchat det mot vad som ska bli resten av min inredning... Och så vet man inte när man ska lägga av, förrän man är klar, och DÅ märker hur UTMATTAD och SEG man blivit!

Men ja.. Dagen ifrån början.

Jag klev upp rätt så tidigt. Tror den var nio. Åt frukost.. Och började sedan direkt... Ja, jag läste bloggar först. Och gick igenom det gamla vanliga på datorn.. Och sedan började jag direkt kolla igenom en massa lampor.. Ja, jag ser bara så FRAM emot att få lampor och gardiner i ALLA fönster! Tv, soffa... och allt ANNAT jag behöver, kan liksom vänta! ...

Kollade.. En efter en... Efter en.. Längtade hela tiden efter att sidan skulle ta slut... Men det gjorde den aldrig.. Detta var en evighetssida... Och den blev bara segare och segare att skrolla istället... Och samma lampa dök upp flera gånger. Gång på gång...

.. Så trots att de kom lite då och då, nya intressanta lampor, gav jag till slut upp, och började ta skärmdumpar av alla som jag hade sparat. Så att jag sedan i lugn och ro, kunde titta och välja ut, i "mina bilder" på datorn..

När jag var klar med det, var klockan redan fem.. Närmare iallafall.. Och jag kände mig väldigt PSYKISKT påverkad av mensen... Eller det var iallafall vad jag skyllde på... Och jag tror nog att DET idag är den största anledningen.. Även om inte DESSA känslor är någonting IFRÅN hur min vardag BRUKAR se ut! ...

Men.. Ja, jag var seg... Nu, efter en halv dags "arbete", ville jag dricka en kopp te, och lösa ett korsord... Jag skulle nu smaka ett av de nya teérna som jag köpte igår.. Det fick bli örtte med mynta(eller vad det nu stod).. God doft... Och lika god att dricka. Lite speciellt kan jag säga.. Då jag bara har druckit fruktte förut.. Förutom kanelte..

Korsord... Trögt.. Svårt... Ja, det tog LÅNG tid tills jag löste det! .. Men d... Ja, det gick..

... Jag gick tillbaka till datorn en stund. Kollade igenom lamporna i "mina bilder" en gång till... Och bestämde mig sedan för att gå och lägga mig på sängen en stund.. Bara ligga där, med huvudet på fotändan... Och stirra på de mörkblå-gråa molnen som for hastigt förbi och sedan bakom huset mittemot.. Det hus som jag bara kunde se taket av...

Och när jag låg där och stirrade... Så kände jag mig bara så ENSAM. Ja. Jag var ensam.. Jag tror att husets tak.. Det gula huset, med det rödbrunorangea tegeltaket, mot den mörka dystert gråblå himmelen med molnen på... Stillsamt och deprimerande... Men samtidigt så lugnt och harmoniskt...

... Ja. Det jag vill säga, är att det scenariot påminde mig väldigt mycket om när jag var inlagd.. Jag låg ofta, på samma sätt, där i sjukhussängen... Och stirrade ut genom fönstret. Timme efter timme.. Bara LÅG där.. Och kollade på himmelen. På fåglarna som flög och gled i skyn... Samma färg på himmelen.. Samma dystra lugn... Samma tomma känsla inombords... Bara det att NU... Ja, nu var jag fri att gå vart jag ville... Inte då..

Efter att ha legat där på sängen en stund.. Grävt ner mig i mig själv.. Och lyssnat på musik... Ja, då gick jag ÅTER in i köket... Jag proppade i mig lite smörgåsar för... Ja, ingen annan anledning än att jag hade lust... Eller kände att jag behövde det... Känslan inombords..

Ja-a...

Löste lite mer korsord.. Eller försökte iallafall! .. I brist på annat.. Men nu var hjärnan trögare än trögast.. Jag, segare än segast... Och korsorden, svårare än svårast.. Ja, det är ju dessa kvar nu... De jag hela tiden hoppat över..

... Har lust att proppa.. Äta hur mycket som helst.. Men samtidigt som jag vill, säger kroppen ifrån... Vid röda veckan går min matlust ner... Samtidigt som jag i mig själv just nu, gärna äter när jag mår dåligt...

Det jag skulle behöva just NU, är en paus.. Jag skulle behöva IFRÅN min lägenhet i några dagar. Ifrån all inredning, och alla inre krav... Jag skulle behöva göra någonting ANNAT för en stund! ...

... En resa till H*vetets stad... igen? .. Bo hos Brorsan i några dagar.. Men samtidigt.. Vad ska jag göra där? ... Han sitter ju vid datorn. Syrran har flyttat hem till sin lägenhet... Och Xsambon bor hos sin syster..

... Jag kan ju ta ut den hund som aldrig aktiveras(träffa A-K?)... Men det mår jag nog inte särskilt bra av...

.. Nej.. Jag kanske helt enkelt får höra av mig till Jobbcoachen.. Men vill ju gärna bli klar med lägenheten, nu när jag ändå är igång..

*Suck* ...

Japp, det är en SÅDAN dag idag...

... God natt med er <3