... Det känns så konstigt.. Och lite lätt frustrerande..

Förr när jag brukade må såhär, kunde jag skriva flera A4sidor, BOMBADE med känslor och tankar. Diskussioner och frustrationer...

... Men inte nu... Det är lika tomt däruppe VARJE gång som jag ska skriva nuför tiden, som det är i vanliga fall när jag ska PRATA med någon om det!

Jag kan inte riktigt FÖRSTÅ det!

Jag kan liksom DISKUTERA saker med mig själv, innanför mitt eget pannben. Prata för fulla muggar(fortfarande på insidan av mitt pannben)... och för en stund, veta PRECIS vad som är fel och vad jag känner.. Men när det kommer till att skriva av sig det, i hopp om att kanske må lite bättre... Ja, då blir det tomt..

Dock kan jag samtidigt sitta där och FORTSÄTTA diskutera med mig själv! Älta och känna mig frustrerad...

Konstigt det där... Allra helst eftersom att jag ibland bubblar ÖVER av all frustration! ...

Men men.. Dagen idag.

Igår natt.. Ja, eller natt och natt...

Jag LA mig klockan halv tio, tror jag... Och sedan så somnade jag nästan bums..

... Men frågan är, som jag inte minns, vad jag gjorde efter att jag hade bloggat... För att jag satt ju UPPE ett tag till... Men som vanligt, hinner jag under dagen, glömma vad jag mindes på morgonen..

Så. Vi går vidare..

Vaknade iallafall, utvilad. Vid halv åtta... Eller om det var åtta.. På morgonen..

Det var skönt.. Att äntligen få sova ut ordentligt.. och känna sig på ett HELT annat sätt än vad man vanligtvis gör när man vaknar... Ja. Och med "man", menar jag "jag" :)

Klev upp... Ja, jag tror att den var nio.. Eller strax därinnan.. Då jag ville äta frukost i en lagom tid... VID en lagom tid, kanske det heter..

Så. Jag åt..

Och sedan så...

"Gaaaahh!".. Vill jag bara säga...

Känner mig så FRUSTRERAD! Jag MINNS inte. Och jag vet inte hur stor mening det är att blogga... Hur stor mening det är med någonting ALLS just nu...

Men jag fortsätter..

Någon gång, efter att ha gjort NÅGONTING, började jag iallafall diska all disk som skulle diskas... Men det VAR inte så JÄTTEMYCKET den här gången... Som TUR var!

Dock tänkte jag INTE åka till stan idag.. Då det inte skulle orkas med efter diskningen, tänkte jag..

.. Ja-a... Så det blev diskat... Bara kastrullerna kvar... Och den lilla disk som jag har använt idag... EFTER att jag hade diskat.. Såklart.

... Eeemmh...

Jag har iallafall suttit HÄR. Kollat på fler avsnitt av Vloggen som jag följer.. Eller SKA börja följa, när jag har kollat igenom alla GAMLA avsnitt!

... Jag har suttit inne på Tradera och kollat lite.. Dock inte så mycket... Jag har kollat blocket... Lite grann... Och så har jag läst bloggar...

Men jag har även suttit på andra sidan rummet, på min datastol, och stirrat på min Ficus(eller var det med "k"?), som var så vacker i solen...

Öppnat ett paket som kom i brevlådan idag.. Min toalettpappershållare som jag köpte på tradera.. Ja, kanske inte låter så speciellt... Men den var speciellt sydd... och i PRECIS rätt FÄRG!

... Ja-a.. Jag har legat ett par snabba vädor på sängen...

Och så har jag ätit.. Lagom mycket... och i rätt så regelbundna tider, idag...

... Ja, och gällande kortet i förra inlägget...

Jag satt här... Som vanligt, mådde lite halvdant.. För mycket på en gång... För mycket att hålla reda på... Och... Ja.. Bara för mycket "att leva", helt enkelt..

Dessutom, en tråkig tillvaro...

Och ja. Jag vet inte...

Men så helt plötsligt fick jag en KNYTNÄVE i magen!

.. Ja, jag har ju funderat på det förut.. Känt mig tyngd av det.. Då det blir för mycket på en GÅNG, det här med att köpa saker till lägenheten...

Och att bo själv, börjar nu kännas som en mardröm... Jag vill inte HA egen lägenhet.. Jag vill inte BO själv... Och jag vill inte BESTÄMMA över mitt eget liv! ... Och om ALLT detta, kan jag även säga PRECIS tvärtom!

Men grejen är, att det blir för stort.. ALLT blir för stort! Vartenda litet val... För stort... Och jag vill bara ha allt så regelbundet... Det har med tryggheten att göra.. Jag vill, när jag SER till någonting, kunna känna att jag ser ett mönster.. Att jag vet VARFÖR jag har gjort någonting på ett visst sätt.. En regelbundenhet. Någonting att klamra mig FAST vid, så att jag inte flyger iväg... Ja, det kanske inte makes any sense(stavning) för vissa... Men jag kan verkligen SE bilden framför mig, hur jag svävar iväg om jag inte kan känna den här regelbundna TRYGGHETEN, den här LOGIKEN... I ALLT! ... Och alltså inte BARA i lägenheten och hur ett rum är inrett..

Men nog om det.. Det jag skulle säga var att jag fick ett knytnäveslag i magen. Av tanken att...

Ja, jag vet inte.. Men helt plötsligt blev jag HELT anti till att beställa någonting mer ALLS! Då jag kände att det blev för MÅNGA beställningar! Jag ville inte HA någonting nytt i brevlådan VARJE dag.. Eller nästdärpå.. Jag ville inte köpa hem en massa till lägenheten, som jag sedan skulle få svårt att hålla reda på.. Att veta VARFÖR jag köpte dessa, och... sedan ALLTID ha någonting att vänta... Att fixa... Eller att hålla KOLL på..

... Och jag ville inte heller betala en massa rätt så små summor, i flera dagar i rad... Vilket OCKSÅ ger huvudet mycket jobb att hålla koll på och sedan bearbeta! ... Ja, jag skulle med lätthet kunna betala alla dessa pengar som jag nu håller på och lägger på inredningen till hemmet, i EN enda stor KLUMPSUMMA! Det är inte det... För att jag har ju SPARAT pengarna till just "saker till lägenheten"! Men .. Ja, jag orkar inte förklara...

Jag VET egentligen inte... Vet inte vad jag babblar om nu... Och inte heller om något av det verkar vettigt...

Men jag an ju säga som så, att beslutsångesten för den sak som jag skulle buda på IDAG, var utan dess NÅDE! ... Jag mådde skitdåligt.. Började diska lite grann... Då jag kände mig hjälplös. Frustrerad... Hade ångest uppöver öronen...

Ja, jag var tvungen att ta en promenad..

Och där jag gick, kom tanken upp... "Kommer detta NÅGONSIN ta slut?" ... Jag inser ju att jag bor i eget nu.. Jag är vuxen... Och blir aldrig YNGRE igen... Kommer ALLTID att bo själv eller med sambo... ALLTID ha egna beslut att ta... och eget ansvar om saker som händer i vardagen eller som jag VILL att ska hända...

... Och... Det här är mitt liv nu...

... Vet inte om jag orkar...

Borde säga att jag önskar jag vore starkare... "Så att jag kan ta mig framåt" ... Men min tanke är "Jag önskar jag vore svagare... Så att jag kan ge upp" ... För att jag orkar inte.. Orkar inte framåt.. Orkar inte nuet... Jag ORKAR inte VILJA!

... Jag orkar inte ens TÄNKA framåt längre! Inte heller planera eller skriva på Whiteboarden...

Men slutgnällt från mig... IDAG iallafall..

God natt med er <3

Det här blev by the way ett väldigt RÖRIGT inlägg, enligt egen mening... Men så får det vara. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...