... Jag tänker bara rabbla dagen som varit... För att jag sitter här. Kommer på öppningsmening efter öppningsmening till det här inlägget.. Men inget känns rätt... Jag har helt enkelt ingen LUST att berätta någonting idag..

Och med det, kommer jag även att tänka på hur LITE jag skriver nuför tiden.. Nej, alltså inte korta inlägg. För att dessa blir alltid långa.. Men förr skrev jag typ minst tre A4 om dagen.. FÖRUTOM kvällsinläggen på denna bloggen! ... Men grejen är väl att jag inte känner samma behov av det just nu.. Har ingenting att vara frustrerad på för tillfället.. Konstigt nog..

Men. Dagen idag.

... Igår innan jag la mig, löste jag mer korsord... Minns inte hur jag mådde eller NÄR jag sedan gick och la mig...

Men sprang upp ett par gånger under natten/morgonen, för att gå på toaletten.. Ja. Jag läcker ju som självaste f*n.. Eller gjorde. Har nog lugnat ner sig lite nu..

Klev upp för att äta frukost... Ja, jag minns inte vad klockan var.. Men den var nog ganska mycket.. Då jag helst inte klev upp ALLS idag..

... Åt mig rätt så övermätt, och klev sedan i säng igen.. Av med morgonrocken och på med täcket..

Låg kvar. Vaken. Men ändå trött och sliten.. Kände mig deppig och "jag har inget liv. Orkar inte" ... Läckaget störde mig... och jag hade varken lust att kliva upp, synas eller göra NÅGONTING annat! Samtidigt som jag önskade mig ut.. Bara NÅGONSTANS. På praktik... Aktivitet. Sällskap... Ja, jag ville ha ett liv.. Vad som helst! Och jag VISSTE att det bara var JAG som kunde fixa det!

Men samtidigt som jag visste. Samtidigt som jag ville... Så kände jag mig inte redo för NÅGOT av det! Vilket gjorde mig ÄNNU mer deppig! ... Och lite smått uppgiven...

Skulle jag NÅGONSIN orka? NÅGONSIN vara redo? Våga? ... Eller skulle det HÄR vara mitt liv förevigt? ... För att DETTA är inget liv!

... Nej, jag kom på det, nu till kvällen.. Det enda som kan hjälpa mig framåt.. Få mig att vilja tillräckligt mycket för att ta mig framåt. Ut... Ja, det är kärlek. Jag funderade hundar.. Orkar jag? ...

Jag ville... Men var HELT klart inte redo! Ville inte riskera att återupprepa en traumatisk historia.. Och ville inte heller utsätta mig själv för någonting som jag med största sannolikhet kommer att ångra.. Då jag inte ÄR särskilt stark just nu..

DET i kombination med att jag kommer att bli väldigt låst. Mamma och pappa tar inte in djur. Så att hälsa på dem utan hunden, skulle innebära att jag BOKSTAVLIGT talat inte kommer dit, förrän jag måste HEM igen! Till vovven..

Så. Ingen hund.

Katter har jag inget intresse för. De flesta jag har träffat är jobbiga(enligt mig).. Och så är jag rädd för att lyfta dem...

Kaniner har jag aldrig vågat lyfta. Då jag tycker att det är obehagligt när(om) de sprattlar...

... Nej, jag behöver mänsklig kärlek. Ett förhållande HELT olikt det jag hade med Xsambon! Visst. Vi hade UNDERBARA stunder! Och ibland kände jag mig verkligen som den lyckligaste på jorden(tills vi flyttade ihop)... Men oftast inte..(och ändå bodde jag med honom i fyra år! - närmare ett på sjukhus.. Så drygt tre)..

Nej, jag behöver någon som BRYR sig.. Men som ger kärlek på MINA villkor. Då det inte funkar när jag känner påtvingad kontakt...

Och att BO tillsammans skulle nog inte HELLER funka! ... Om jag känner mig själv rätt...

Men jag vet inte...

Kärlek är svårt...

Så. Mitt alternativ just NU, är väl att försöka finna styrkan inom mig. Bestämma mig... Och sedan bara RYKA FRAMÅT! ... Men lågan är svår att hålla vid brand.. Slocknar hela tiden... Och mitt i all... Ja, vad det nu är jag upplever... Glömmer jag att tända den igen..

Men iallafall.. Klev till slut upp igen.. Klockan var strax efter fyra.. Eller närmare fem..

Jag hade blivit seg i huvudet. Tung och dov.. Sådär som man BLIR av att ligga instängd i mörkret. Nerbäddad. Med endast sina egna tankar som sällskap.. Varken synintryck.. Eller någon som HELST social kontakt! ... Jag mådde INTE bra, rent psykiskt!

Klev upp. Gjorde mig en kopp te. Och drack lite smoothie. Till mina vitaminer.. Som by the way, börjar ta slut.. Får se om jag fixar nya..

Tet(vet inte hur man skriver det rätt) avnjöt jag sedan, nerbäddad i sängen. Halvsittandet. Gick direkt ut med koppen i köket, så att inte tet skulle torka fast... Och bäddade sedan ner mig igen..

Bloggade lite snabbt på denna bloggen... Och läste säkert lite bloggar och sådär. Kollade blocket husdjur, som jag gör VARJE dag.. Och så satte jag mig i köket och löste korsord. Åt lite grann.. Och testade slänga ihop en kaka av vad jag hade hemma, utan recept.. Vilken sedan slutade i soptunnan.. Japp, den blev INTE god!

... Ja-a.. Nu tog det stopp.. Undrar om det var allt? ...

Vilket som, så tror jag att nog praktik måste bli mitt första steg nu. Så att jag kommer ut och träffar lite folk, om inte annat ... Kanske kan man få ner det till så lite krav som möjligt? Kanske bara att vara DÄR, som steg nummer ett?

... Ja, iallafall så behöver jag bara ta mig över DEN tröskeln, för att kanske bryta ett visst mönster som jag har trampat ner mig i.. Så kanske jag flyter lite lättare sedan..

Lägenheten får fyllas på allteftersom. Och gör det, det inte, så får jag väl klara mig.. För att ett liv som detta... Ja, jag kunde lika gärna ha varit växten i hörnet av rummet!

God natt med er <3

..   

... Japp.. Klev upp först nu... Eller jag har varit uppe tidigare.. Men endast för frukost. Och sedan för att hämta mig en kopp te, att dricka... Nerbäddad!

... Av egentligen ingen anledning alls... Mer än att jag kände för att ligga just nerbäddad. Obekväm i mig själv. Ville inte bli sedd utifrån(saknar gardiner) ... Och hade inte lust med NÅGONTING.

... Och det faktum att jag läcker... Ja, det finns det inget härligt med just nu! ... Jag vill gärna vara tät :P

... Praktik nästa? .. Jo, det känns VERKLIGEN behövligt! ... Och kanske orkar jag med lägenhetsprojektet(att handla till lägenheten) på sidan om? ... Då gäller det bara att VÅGA praktisera!

*Suck* ..