... Igår, under all dagens innerliga stress, bestämde jag mig för att jag MÅSTE åka till stan idag! För det första så kände jag mig så illa tvungen, eftersom att jag har köpt ett busskort som jag åtminstone vill tjäna LITE på. Och för det andra så FICK inte dagen idag, bli samma som igår!

Så iallafall.

Jag somnade till slut igår natt. Och vaknade...

Jag vet inte om jag satt och såg lite fler videos på youtube innan jag la mig... Men jag har för mig det. Proppade ännu mer onyttigheter. Trots varken sug efter det eller hunger... Bara för att det skulle ätas helt enkelt...

Skrev lite till, i min textsamling... Och gick sedan och la mig...

Så.

Vaknade iallafall rätt så tidigt imorse. Men då jag hade satt larmet på ringning klockan halv ett, då bussen skulle gå strax därefter.. Så bestämnde jag mig för att göra dagen så lite smärtsam som möjligt. Och valde därför att ligga kvar i sängen tills jag var närmare att skulla gå till bussen.

Kom sedan på att jag hade väldigt väldigt lite pengar kvar på mobilen. Och därför måste fylla på den innan jag går. För att vara säker på att jag skulle kunna kolla bussar när jag skulle hem sedan.

Så. Ungefär en timme innan jag skulle gå, klev jag ändå upp. Satte igång datorn.. Och fyllde på min mobil...

Sedan MINNS jag inte riktigt vad jag gjorde..

Men det var iallafall lagom att gå iväg till bussen när jag var klar med allt.

Så. På med ytterkläderna. Halsduk och allt.. Mest för att ta så lång tid på mig som möjligt, att klä på mig. Då jag inte ville bli för tidig nere vid bussen.

Och så gick jag iväg.

... Stod och väntade en ganska bra stund vid busshållsplatsen ändå... Men...

... Ja, jag tycker om att åka buss. När den inte har en massa människor i sätena såklart :P

Så om jag nu känner att det är jobbigt att ta sig iväg för att jag inte ser något nöje/någon mening med själva "besöket", så kan jag iallafall betala dessa pengar för ett busskort... "bara för att få åka liite buss" ... Ja, det var det jag intalade mig själv. Medans jag satt där och kopplade av. Funderandes över varför jag egentligen hade köpt ett busskort "Jag ORKAR inte åka iväg" ...

... Efter att ha åkt i kanske fem-tio minuter, satte jag på mig bussbältet... Jag har ALDRIG bälte i bussen. Men på NÅGOT sätt, kändes det som om idag kunde vara en dag då bussen tippar... "Det har ju hänt förut. Så varför inte när JAG sitter i den?" ... Och jag värdesatte för en gångs skull mitt eget liv... Ännu ett framsteg i min kamp efter livet? ... Jag vet inte... Men det känns som om min kamp mot mig själv... Ja, ÄR just en kamp MOT mig själv, FÖR mig själv. Jag kämpar åt båda hållen... Och kanske vinner rätt sida till slut? ...

Väl i stan... Ja. Jag gick direkt och satte mig i gallerian. Vid stolarna där jag alltid sitter. Och stirrade, som jag ALLTID gör...

... Men det BLEV ingen njutning. Jag längtade bara hem till min säng. Inte ens att sitta och bara stirra på folk som rände fram och tillbaka.. Nej, jag hade hellre legat i sängen...

... Men rädslan... ORON för att komma hem och sedan få tampas med mig själv på ett större plan igen... Ja, jag hade det nog bättre där ändå. På trästolen, stirrandes in på fiket mittemot mig...

Ont i huvudet. Hungrig... och seg... Ja, det jag gör mot mig själv, tar mig till en plats där jag inte vill vara. Stoppar upp det liv som jag vill föra framåt... Jag håller mig själv fastkedjat, piskad av mig själv... När jag egentligen mest av allt bara vill springa därifrån, till den gröna ängen som jag såväl kan se...

Jo, jag kan nog SE en alternativ framtid nu. Jag har så länge, sedan jag flyttade hem till mina föräldrar igen, TVINGAT mig själv att tänka åt ett visst håll. Tvingat mig själv att se alternativa vägar... Och TVINGAT mig själv att gå mot någonting som jag VERKLIGEN inte har kunnat se...

Och den senaste tiden, sedan jag flyttade hemifrån igen, har jag börjat känna, i något hörn av min själ, att livet HAR någonting att ge mig... Och nu är det enda problemet att låta detta ske. Att tillåta mig själv TA mig dit...

... Men iallafall. En timme satt jag kanske där på stolen... Men jag blev trött. Och spänsten över hela huvudet... Smärtan i nacken, som blev av att jag antagligen spände mig... Och så den tomma hungern i magen... Ja, jag bestämde mig för att ta mig en liten uppfriskande promenad... Innan jag gick till busstationen och satte mig.

När jag kom till busstationen, kom även en buss som jag kunde ta för att ta mig hem igen... Men jag såg inget behov av att åka hem. Det var fint väder, trots den knappa kylan... Och jag var ABSOLUT inte bråttom hem till alla krigen igen!

... Men bussen såg inte så JÄTTEFULL ut. Och jag kunde ju lika gärna åka hem...

Men det skulle jag INTE ha gjort. Inte om jag ville åka en någorlunda tom buss iallafall! Fler och fler personer kom på... Och resan hem... Ja, den blev ingen större njutning..

Jag längtade inte efter att kliva av... Jag VILLE inte kliva av... Men jag hoppades innerligt att resten av passagerarna skulle kliva av! ... Bara jag och busschauffören... Ja, DET var vad jag ville.

... Jag skulle kunnat åka buss hela dagarna. Och betala bara för det... För att DET är för mig rogivande. Och jag mår nästan aldrig dåligt då... Antar jag. Eftersom att jag ALLTID önskar att resan inte skulle ta slut! ... Om inte bussen har för mycket folk, det vill säga.

... Väl hemma...

Ja, jag TRODDE att det skulle bli sängen.

Men jag gjorde iordning mig en kopp kaffe... Och så satte jag mig vid datorn.

Jag kollade lite bloggar. Blocket. Kollade mailen och sådär...

Och sedan satte jag mig på youtube. Kollade en massa videos.

... Jag har även skrivit i min textsamling idag. Lite funderingar... Men det var nog innan jag åkte till stan.

Efter ett tag blev det iallafall lite yoghurt. Mitt första näringsintag för dagen... Rätt så nöjd och lugn inombords. Då det inte kändes som om jag skulle börja vräka i mig denna gången... Kontrollkänslan gav mig ett inre lugn...

Men samtidigt lite lätt frustrerad på mig själv och uppgiven, för att jag är så medveten om vad jag gör mot mig själv när jag behandlar min kropp såhär. Med svälten. Hetsätandet... Med min nykomna "brist på ork" att ta mina vitaminer. Fastän jag har oron att tappa resten av det lilla hår jag har kvar på huvudet...

Ja, jag blir frustrerad på mig själv och känner mig onödig och dum. Då jag VET att jag kan göra skillnad för mig själv... Men jag BARA kämpar åt fel håll hela tiden! VILL åt ett, men KÄMPAR åt ett annat.

Videos. Ja, jag har sett på videos på youtube enda sedan jag kom hem... Med lite pauser för att göra iordning te... Och så lite näring emellan... Endast för att hålla mig vid liv...

Ja, det känns som om jag VÄNTAR på hjälpen, innan jag gör någonting ALLS för att ta mig ur det... Det får liksom vara.

Men samtidigt som jag känner så, är jag inte det MINSTA övertygad om att jag kommer att ta emot någon hjälp när det kommer till kritan! ... Och jag litar inte det MINSTA på att hjälpen kommer att ge rätt effekt... Snarare moteffekt!

... Men eftersom att jag nu känner ett större behov av hjälpen än vad jag har gjort i HELA mitt liv(!)... så litar jag nog LITE grann på det iallafall ;)

... Nu ska jag iallafall sova. Känns som om dagen imorgon, kommer att bli lång. Då jag ska ha en vilodag då... Så får vi se om jag jagar mig ut igen på Lördag. Om bussarna går okej. Ska försöka mig ut varannan dag. Förutom söndagar. Då bussarna HELT klart inte går bra!

God natt med er <3