Inget internet igen... Men inlägget kommer in nästa vecka.

En bra dag idag... Bättre än på många, många dagar.

Jag har känt mig fri, vuxen, ansvarsfull och framåt... Ja, till och med LUGN, om man jämför med det normala  ;)

Hundvakt.. Vilket, trots hundens stress och osäkerhet, gick förvånansvärt bra :) Inga presskänslor eller misslyclandekänslor idag inte :P Jag var nästan lugnet själv. Och vid gott mod  ;)

Men som sagt. Inlägget kommer.

God natt med er <3

Okej. Internet segar som f*n. Och jag vet inte varför...

Men testar att lägga ut inlägget som jag nyss skrev.

Jag vet inte vad FAN det är för fel på internetet! Men jag tänker inte hålla på att kämpa med det i alla fall.. Så jag lägger in detta när jag har lust någon dag…

Frustrationen är hög…

Men jag har ju bestämt mig för att kämpa. Jag har peppat mig själv som FAN under dagen! Och jag har gjort klart för mig själv vad jag ska vilja hädanefter…

… Men jag kan inte säga att det får mig att må bra. Inte heller att jag litar på det. Att det kommer att fungera. Att jag kommer att klara det…

Jag känner mig ensam… och vill bara ha någon att dela mina problem och bekymmer med. Mina funderingar. Framgångar… Och dessa små glädjeämnen och förhoppningar…

Jag vill ha någon att prata med närhelst jag känner för det. Någon som lyssnar. Såväl som pratar och delar med sig.. Jag vill ha någon som har tid för mig… Utan att ha det inplanerat eller bokat.

… Någon som vet ALLT och det mesta om mig. Så att jag slipper känna att jag går igenom allt helt själv…

Jag lever FÖR min familj.. Men inte så mycket MED dem. Träffar dem ibland. Har kul. Men ser ingen som jag kan förlita mig på och dela en del av mig själv med…

Ibland känns det som om ensam är stark… Och ibland inser jag bara tvärt om… För att sedan åter övertalas av tanken att ensam visst måste vara starkast… När lusten och orken att luta sig mot andras axlar, börjar ta slut… När man VET att man är fullt kapabel att klara av sitt eget liv. Att leva och må bra. ÖVERLEVA.

… Om man bara ville.

Idag har jag varit en vända in till stan. Bestämde mig för att ÄNTLIGEN ta tag i det här med handlingen, som jag nu så länge skjutit på.

… Bussen kom. Och jag klev på, med en liten osäkerhet inombords. Vart skulle jag kliva av? Skulle jag hinna plinga? Skulle jag komma på nästa buss sedan? … Och hur skulle jag klara av att få hem alla varor sedan? …

För att inte TALA om att lyckas VÄLJA varor!

… Innan jag lämnade hemmet. Ja, när jag fortfarande låg i sängen, ringde min mammas kusin. De bor här, en bit uppför gatan bara… Men jag svarade inte.. Hade ingen lust att prata i telefon, efter gårnatten.

Men sedan messade han mig. Några timmar senare. Han ville att jag skulle vara hundvakt imorgon kväll…

Vi messade lite fram och tillbaka. Och så ringde han mig. Denna gången svarade jag. Han ville bara berätta att hunden var väldigt stöddig nu. Och bits och morrar en del.. Men det visste han ju, att det var inga problem för mig… Det är ju ingen jättehund. Som tur är.

Sedan gick jag till bussen. Fick vänta ett tag…

Okej. Nu är jag tillbaka där jag började.

Jag kom i alla fall in till stan. Lyckades kliva av på rätt ställe. Men blev sedan väldigt osäker på vilken sida av vägen jag skulle stå och vänta på nästa…

Men chansade.. Och chansade rätt…

Men inte heller HÄR, kunde det bli problemfritt. Bussen som jag skulle med, var full.. Och den plockade inte upp några fler.

Okej. Aldrig igen denna resa för handling, konstaterade jag, och började gå mot stan.

Satte mig i stensalen utanför biblioteket igen. Och trots min motvilja till ”onödig” kontakt, messade personligt ombud. Ville bara berätta hur det gick… Eller inte ALLS gick!

Fick sedan förslag på vilken butik jag kunde gå till istället… Och tog, efter en del brist på lust och ork.. Efter en del tvivel, mig i kragen och började gå mot affären.

Själva handlingen gick rätt så bra. Jag orkade inte tänka. Så jag bara grabbade tag i lite av varje och fyllde hela korgen med vad jag hoppas var nödvändigheter… Och gav mig direkt på nästa utmaning.

TUNGA kassar i både plast och papper. De skulle bäras från butik till busstation. Och sedan släpas med på bussen, för att på ett eller annat sätt, kunna förflyttas från busshållsplats till lägenhet.

Det var en LÅNG bit. Och med ingen näring i kroppen. Inte från dagen i alla fall, var jag både hungrig och trött… Och mina muskler halvt förtvinade efter dagarnas knappa svält…

Men jag klarade det till slut. Och kände att jag hade uppnått någon slags vuxen framgång… Och mina krav att börja ta tag i mitt liv och ta eget ansvar. Tillåta mig själv att må bra… Och TVINGA mig själv att vilja ha en framtid… Ja, det kändes nästan lite som en vilja idag. En stund… Men bara nästan.

Jag såg lite ljusare på det, helt enkelt. Kände mig starkare.. Och insåg att det bara var larv att jag inte skulle klara av dessa vardagliga ting själv…

… Men fortfarande med tvivlet hur jag skulle klara det NÄSTA gång… Jag menar. Det där kommer jag INTE att orka fler gånger!

Väl hemma, har jag ätit en del. Nu har jag ju så att det bara är att välja…

Men känslan av brist på kontroll… och den där motviljan som trots allt fortfarande ligger där och sjuder… har gjort att jag inte heller idag, har gått utan tvivel…

Jag har gjort en del pepptexter. Jag har satt upp ”regler”… Och jag har gjort klart för mig själv vad som gäller. Vad som måste ske från och med nu.

Jag har oroat mig. Tvivlat. Känt mig ensam… Och jag har lyft upp mig själv gång på gång… Allt under en och samma dag!

… Nej, jag litar inte på mig själv. Inte på någonting, just nu… Men jag är stenhård på att försöka! Nu ska jag klara detta! Annars vet jag inte VAD jag gör. Detta SKA betyda någonting nu!!! … Mitt liv… ska bli värt att levas…

12/12 – 14 22.30

Jag vill ju gärna att man ska kunna följa med mig på min resa... Men för var dag som går, blir det ytterligare lite mindre viktigt.

Jag mår illa. Fysiskt illa. Efter den briljanta idén att börja äta igen... Och det är ju inte heller VAD som helst jag äter. Nej. Fett. Nästan bara fett. Men fett är ju typ det enda jag har hemma. Och kommer så att vara tills åtminstone imorgon.

... Jag har en djup känsla inombords. Tröttnad på situationen. På livet. Mig själv. Tröttnad på hur jag hanterar allt, och vad jag tvingar mig själv och andra att tro...

Trött på att svälta för ingenting. Att gå mot en död som jag iochförsig innerligt välkomnar mer än livet... TRÖTT på att ena sekunden vilja ha hjälp och känna att den behövs... För att nästa, ångra mig. Inte se något behov alls... Ena sekunden vilja svälta till döds... För att nästa, känna mig så illa tvungen att ta tag i situationen(kanske till och med vilja).. Ena sekunden, med bra självförtroende... Nästa...

Ja. Ni förstår.

... Men... Jag jag vet inte... Allt är bara ett stort "men" ... och "jag vet inte" ...

Dagen idag, iallafall.

Om jag nu är tillräckligt klar för att minnas.

Svårt att sova... Inget onormalt. Med tanke på mitt nästan ständiga sängliggande(förutom idag)...

Vaknade tidigt imorse. Men ville BARA somna om. Sova en stund till.

Personligt ombud kom vid halv elvatiden någon gång. Då jag bad henne komma, under natten(per sms), då jag mådde som sämst...

Hon hade med sig en massa godis och yoghurt och sådant till mig... Någonting som jag inte visade det MINSTA tacksamhet för. Dåligt samvete? Ja, lite.

Vi pratade en stund. Om det mesta. Både tråkiga och lite roligare saker...

Och så, innan hon gick, efter sådär en timme, bad jag henne ta med sig grejerna härifrån igen... Jag KUNDE bara inte ta emot det! ... Mådde för dåligt just då.

När hon hade gått, satte jag mig på sängen och funderade lite. Funderade länge...

Gjorde som varje dag.. Raderade alla mina och personligt ombuds sms och hennes nummer... Ville inte tynga henne något mer... Eller behöva riskera att ångra mig mer fram och tillbaka hela tiden. Oroa henne för ingenting...

Sedan tog jag med mig en penna och mina två block, in i köket...

Minns inte. Men jag satte igång ugnen och... Ja, jag skulle nog äta någonting. Och dricka kakao kanske..

Men om det ska stämma, så hade jag redan skrivit i mitt block. Talat allvar med mig själv... och tvingat mig själv att LOVA ett och annat...

Skrev ett sista mess till personligt ombud, där jag säger att allt är okej nu. Och att jag inte kommer att höra av mig igen, om det inte verkligen behövs.. Och avslutade med att jag bara behövde säga det, så att hon slipper oroa sig i onödan...

Ja, jag tänker mycket på de omkring mig, just nu.. På vad jag gör mot dem...

Och det faktum att jag känner att jag bara lever för ANDRAS skull just nu, men egentligen vill ge upp... Ja, det ger mig också dåligt samvete...

När de någon gång får veta...

Så. Jag åt iallafall. Och vid gott mod, gick jag iväg en vända till affären. Den dyra, lilla affären, här bortom hörnet.

Jag skulle inte handla mycket. Men bara några få saker, så att jag kunde frossa i någonting...

Hämtade även ut mitt paket, när jag ändå var där. Mitt bredband.

Och så gick jag hem igen. Paradisask, kladdkaka, ägg, mölk och tejp, var några av de saker som jag fick med mig hem...

Jag åt ett par bitar choklad. Drack lite soyamjölk... Och satte mig sedan och tittade på film på datorn. Två stycken.

Gjorde iordning en kopp kaffe mitti.. Men drack bara halva. Då jag inte fick ner en DROPPE till.

Tog mig efter en stund, en liten kladdkakebit... Började med ens må lite småilla...

Efter filmerna. Eller om det var innan.. gjorde jag iordning några punkter att hålla mig efter. Vad gäller vardagssysslor och ätandet. Fortfarande vid gott mod... Ja, så det borde ha varit innan filmerna... Kanske.

När filmerna var slut, var så även jag. Mådde dåligt. Psykiskt. Fysiskt... Och jag behövde BARA skriva av mig lite.

Så. Istället för att skriva på någon av mina tre bloggar, skrev jag idag i min textsamling.. DET var vad jag hade lust med!

... Och efter det, började jag läsa igenom några av texterna, med start på en slumpvis skrollad sida.

Trots iallamående av allt fett, la jag in några köttbullar i ugnen, medans jag proppade i mig chokladbit efter chokladbit... och önskade att jag aldrig behövde äta igen... "Det var ett misstag att äta..."

... Men jag känner mig dock fortfarande tvungen att försöka. Då jag INTE tänker tillåta mig själv att oroa någon igen! Och jag tänker INTE bli inlagd! ... INTE svika och såra min familj!

... Men däremot ska jag försöka äta efter schema. Så att jag inte äter så fel och slumpmässigt...

... Det skrämmer mig en smula... Motviljan inombords... Att riskera att misslyckas igen...

... Morgondagens handling, skrämmer mig inte desto mindre... Men det måste göras...

God natt med er <3

Skönt ändå, att ha skaffat lite mer internet...

Jag tänkte att jag skulle blogga nu... För att det är kallt, och jag vill bara bädda ner mig. Frös typ hela natten. Så hoppas på bättre idag :)

Dagen idag då.

Jag har legat isängen... Såklart. Legat länge och bara inte haft någonting annat för mig. Hungrig och dan. Svag och väldigt, väldigt tom i magen.

Messade lite med personligt ombud...

Men sedan minns jag inte vad klockan var.. Men jag frös och bestämde mig iallafall för att gå och ta ett varmt bad...

Och VARMT blev det, så säg! HETT.

Det var svårt att sätta sig i det. Då JAG var såå kall... Och vattnet var såå varmt.. Men väl i, var det JÄTTEskönt. Verkligen.

Låg i ett tag. Bara var.

Men då det började bli både långtråkigt och varmt, ställde jag mig upp för att duscha.. Håret var ju skitigare än skitigast. Efter dagar utan dusch, nerbäddad i sängen... Timme efter timme.

... Men här började det läskiga! PRECIS samma sak som hände när jag låg inlagd på sjukhuset och åt i princip ingenting... Jag blev svimfärdig... Det blev svart för ögonen. Tungt i huvudet...Och jag fick svårt att andas.. Panik i bröstet... Och jag blev bara tvungen att sätta mig ner igen...

Det hjälpte inget vidare att sitta i badkaret och bara vänta ut svimfärdigheten...

Så jag klev ur badkaret, i hopp om att kunna dricka lite kallt vatten ur handfatet innan jag duschade klart... För att duscha klart, behövde jag göra! Schampo i håret, liksom.

Det blev en liten katastrof, det också. Jag var tvungen att SÄTTA mig ner på VARDAGSRUMSGOLVET och gunga i halvt panik, med tyngden i huvudet, mörkret för ögonen... Se hur allt bara flimrar... Innan jag kunde ställa mig upp, för att försiktigt dricka det där iskalla vattnet som rann ur handfatets kran.

Efter att jag hade druckit, kändes det dock bättre. Jag klev i badkaret igen, och duschade med svalt vatten, ur schampot ur håret... Sittandes såklart. Stå vågade jag inte göra.

Balsamet struntade jag i, efter vad som hänt... Ville BARA ut från duschen... Men så gott jag kunde, sittandes, tvålade jag ändå in mig själv. Så att det inte bara var håret som blev rent.

Efter duschen, satt jag på sängen ett tag.. Tog mig sedan en smörgås. Underdelen av en rågkuse, med smör och ost.. Och så en kopp kakao på kokat vatten och en skvätt grädde...

... Matlusten var nästan borta med ens jag hade tagit första tuggan... Hungern likaså... Men jag kände mig tvungen att äta upp smörgåsen, då jag VÄGRAR slänga mat som jag har köpt...

Lite mer sittandes på sängen.. Liggandes på sängen... Messandes med personligt ombud..

Jag minns inte så mycket...

Men jag har iallafall själv tagit kontakt per sms, med två av mina syskon, och min mamma, idag.. Och DET är ju ovanligt för att vara jag!

... Varför jag nu på kvällen, efter att ha planerat att åka och handla mat och förbrukningsartiklar imorgon... Efter att ha sökt efter en bra shoppingväska... OCH efter att helt ha släckt ner i köket.. Stängt dörren om mig, fastän jag är ensam... Och tänt en MASSA ljus... Med en kopp te i mina händer... Ställde mig själv frågan... "Vad håller jag på med? Nu får jag SLUTA vara så dubbel. Jag kan ju inte sitta här och långsamt och medvetet, ta LIVET av mig(!), när jag samtidigt bokar upplevelse efter upplevelse med min familj. Samtidigt som jag planerar för en det ena, en det andra..." ... "Jag mår ju bra...?" .. Jag ser ingen vits med att fortsätta leva... Men jag GLÄDJS ju trots all av de goda stunder som jag får :)

Så. Återigen. Än en gång, skriver jag till Personligt Ombud och avbokar hennes hjälp att ta kontakt med någon som kan hjälpa mig. Skriver att jag måste klara det här själv. Och att jag tror att jag kan klara det denna gången...

Dumt? Eller ej? ... Det vet jag inte än... Men misslyckas jag med min vilja ÄN en gång, vet jag inte VAD jag gör.

Så. Jag tog mig lite mat... Mätt som skjuttsingen... efter att ha ätit en massa ost på det! ... Och så även lite YOGHURT på DET!!! Ja. Nu är jag MÄTT. Men det är meningen att jag ska börja med någon slags matrutin imorgon..

I kökskranen finns bara jummet vatten. Svårt att diska då... Tar det imorgon...

Då ska jag även handla mat m.m Och hämta ut ett paket på posten. Mitt bredband har kommit. Planeras dock inte att bli kopplat av operatör förrän på tisdag nästa vecka... Varav jag fyllde på det mobila internetet istället.

... Nu blir det ännu en lång natt, känns det som...

Men det får jag tåla. God natt med er <3

Och gårdagens:

Jag fryser som en gris. Är hungrig.. Känner hur det trycker på lite lätt i halsen.. Typ luft som vill upp.

Men lite bloggning nu då.

… Nej. Jag fryser för mycket. Jag skiter i det här..

Men lite snabbt i alla fall.. Dagen har ju inte varit så lång.

Svårt att somna inatt.. Sådär som det BLIR när man ligger i sängen hela dagarna och somnar närhest det faller en in…

Idag skulle jag iväg till stan för att gå på möte med jobbcoachen och Personligt ombud…

Gick till bussen… Väntade. Väntade… Väntade.

Men ingen buss kom.

Irriterad och frustrerad. Jag går hem igen.. Lägger mig direkt på sängen och vilar. Sover en sväng… Ligger kvar. Vilar.

Ja. Jag ligger hela dagen. I sängen.. Hade lite kontakt med Personligt ombud.. Men har nu åter kommit fram till att jag inte kan ta emot hjälp för ett problem som antagligen inte ens finns… Nej, jag måste klara det här själv.

Förvirrad. Kluven.. Seg i huvudet.. Vet inte vad jag vill. Vad jag behöver… Och hjärnan bara bråkar.

Men kanske BLIR det någonting av livet, till slut. Allt tycks ju trycka på åt rätt håll, på ett eller annat sätt…

Jag har ätit en underdel av rågkuse. Och druckit en kopp kakao gjort på kokat vatten och en skvätt grädde.. Godare med mjölk. Men mjölken är slut..

Annars har jag bara suttit inne på datorn och läst igenom lite gamla texter ur min textsamling… Och messat lite med 23åringen, som jag nu ska köpa en present till mamma och 21åringen, med…

Med det säger jag god natt… Bädda ner sig och… Ja. VÄÄÄRME!

God natt med er <3

9/12-14 21.25

Fyllde på kontantkortet med en vecka till... Då jag inte får bredbandet förrän tisdag nästa vecka, tidigast.

Så. Här kommer två inlägg:

Jag vill bara vara vaken till imorgon…

Jag vet att jag borde göra ett sådant där kvällsinlägg till DagenMin nu… Men jag vet inte om jag orkar. Har någon lust..

Jag har precis suttit och läst igenom gamla inlägg ur min allra äldsta textsamling här i WordDokument.. Samlingen med 600 dataskrivna..

Och jag kan ju bara säga att… GUUUD vad ÄNNU mycket mer problem med min hjärna, jag hade då! Det var helt otroligt. Och jag kunde inte alls minnas det på det sättet. Det där ständiga kriget.. Den ohanterliga ångesten… Hjärnan som slog volter.. Gråtattackerna.. Och att behöva skriva av sig flera gånger om dagen...

… För att inte TALA om mina ständiga, brutala sätt att försöka undgå mat! Och alla mina andra ”finurliga” sätt att skada mig själv på…

… Men dagen idag.

Jag vet inte vad jag ska skriva.. Det är såå komplicerat…

Ena stunden känner jag bara att jag inte orkar någonting. Inte klarar någonting.. Att jag behöver hjälp och stöd, om jag alls ska klara av det här… För att nästa, känna att det vore väldigt onödigt att ta emot hjälp, då jag faktiskt inte ens mår dåligt… Allt är enkelt, liksom. Och varför skulle jag INTE klara det själv. Jag menar. Det är ju bara viljan som styr… Och får jag den att rikta sig åt rätt håll, så finns inga problem i världen…

Jag skrev till Personligt Ombud och sa att jag ville ha hjälp nu.. Att jag ville ha ett liv och var beredd att ta emot hjälp från varstans som helst…

… Men efter dagens… Ja, till kvällen, skrev jag igen… Och drog tillbaka det… Då jag inte stod ut med tvivlet på ifall jag ens hade någon anledning till att dra igång någonting, som nötte sönder mig inombords.

Jag har nästan inte… Nej, jag HAR inte diskat någonting idag! Jag har legat en del i sängen.. Ätit. Enligt mig, fööör mycket! Mått dåligt för det. Varit frustrerad på mig själv för att jag mådde dåligt för det…

Och så har jag skrivit på Word, ett par gånger…

Jag har legat i sängen, under filten. Tittat på mina brinnande ljus…

Halvsovit.

Och så har jag haft lite sms-kontakt.

Försökt se på en film på datorn… Men fick inget ljud till filmen… Så. Gav upp och gick och la mig…

Ja-a… Tycks inte finnas något mer att berätta… Inte i mitt minne just nu, i alla fall.

God natt med er <3

8/12-14 23.15

okej. Jag hhar inget internet nu... Men har ett inlägg redo på word sålänge... Lägger in det när bredbandet har kommit. Om jag fortfarande bloggar då.

Kan ju bara säga som så, att jag har ett såå stort krig med mig själv just nu. Jag är frustrerad. Lite smått uppgiven... och jag slits åt minst tre håll samtidigt.

... Jag ångrar mig med ens jag börjar äta... men fortsätter ändå... Vilket resulterar i frustration över mig själv och mina känslor.

Jag önskar jag ville leva. Att jag kunde våga känna att livet, framtiden är värt något... Men allt som innerligt betyder något för mig, är döden. Ensamhet... och att lida.

Ojoj. Men lägger iallafall in det längre inlägget om några dagar.

God natt med er<3 

Jag tänkte att det kanske är dags att blogga nu då. Då det mobila internetet går ut idag... Och hade inte tänkt fylla på den, förrän mitt bredband kommer...

Dock vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.. Vet inte hur mycket jag bör berätta.. Eller vad jag bör hålla för mig själ... 

Har ju varit väldigt frispråkig... eller vad man nu ska kalla det, de senaste dagarna... Fast, ja. Det har jag väl alltid varit.

Kan ju berätta lite grann om känslorna och tankarna som gått under dagen, iallafall.. Men vet inte om jag ska "prata" så mycket om mina problem och bekymmer som bara är såå fel...

... Men visst har jag haft mina krig idag.. Ett HERRANS liv har det varit inombords. Och jag har både gjort BRA för mig... Och samtidigt försökt stoppa upp mig själv..

Jag har grubblat på lösningar.. Kommit fram till ett beslut... För att sedan stöta på samma gamla problem som gör beslutet svårt att genomföra..

Grunnat. Tagit ett nytt beslut... Skrivit ner det... För att stunden efter, känna att inte heller DETTA känns bra..

Och så har det gått. Runt, runt och runt.

... Jag planerar storhandling... Eller flera små.. Jag försöker få mina problem att gå ihop med min vardag.. Med livet i övrigt...

Jag vill bara försvinna... Samtidigt som jag vet jag måste få livet att gå ihop... på NÅGOT sätt.

... Jag gör vad jag kan, helt medvetet, för att ta mig dit jag egentligen vill. Dithän själen skriker...

Samtidigt som jag fullt lika medvetet, försöker knuffa mig själv åt det andra hållet, med själen skrikandes än högre... Än gällare.

Men. Det praktiska då.

Jag vaknade imorse... Ja, vid en tid jag inte minns...

Klev upp... Vid en annan tid jag inte minns.. Men någon gång efter tolv, kanske.

Hade då fått för mig att jag skulle laga mat. Jag ville inte äta... Men visst var jag sugen på att laga mat... Jag ville göra en makaronipudding... Men den slutade istället som en spaghettipuddin... Eller gratäng... Vet faktiskt inte riktigt skillnaden... Om det nu ÄR någon!

Så. Jag har lagat den där puddingen.. Fyllt min mage med en liten ruta av den.. En sådan där smakruta.. Gjorde varken till eller från...

Men den var god. Helt okej, faktiskt. Dock inte lätt att laga bra mat, när man knappt har något hemma.. Blir lite samma sak varje dag.. Bara i olika utföranden.

Sedan har jag diskat. Diskat.. Och diskat. Gång på gång.. FÖRSTÅR inte hur mycket saker jag använder... För att knappt ÄTA någonting! Men det kanske är ett gott tecken. Jag får ju iallafall I mig någonting!

Jag har rengjort bänk och spis, grundligt. Dock bara med vatten. Då jag tycker att diskmedel löddrar för mycket och blir näst intill OMÖJLIG att få ur trasan sedan! Och jag har inget annat medel hemma för tillfället.

Men gick lika bra det. Har ju inte hunnit BLI så skitigt, på en vecka. Då jag torkar av det varje dag.

Jag frös in resten av puddingen, i små matlådor...

Annars så har jag suttit och sett halva filmer, efter halva filmer, på Dreamfilm... Ja, idag TOG det ett tag att hitta någonting som jag tyckte att var intressant att titta på. Men fastnade sedan på en jättehemsk film som jag höll för ögonen och kved till, flera gånger om... Rest Stop. Tror jag att den hette.

Sevärd.. Men såå hemsk och läskig!

Var egentligen ute efter en psykologisk thriller eller något.. Då DET är min genre. Men detta fick duga :)

Sedan har jag legat i sängen en del.. Bara vilat. Grubblat... Somnat till...

Väntat på att dagen ska ta slut..

Jag har planerat... Eller ja. Lagt ut några FÖRSLAG på när jag kan handla och sådär.. Bra vore ju om jag kunde ta hem mamma och pappa... Eller iallafall pappa hit, nu under veckan... Och mamma skulle nog bli glad om jag ville ta med henne och kolla gardiner och lampor, och sådär.. På onsdag. Då hon var ledig då...

... Men iallafall.. Då kan ju inte skåpen vara tomma på mat.

Gjorde även iordning resten av brödet ur påsen. Bredde dem och la ost på.. Och så in i en gammal kakburk.. I kylen.

För att jag kände bara att snart går alla datum ut.. Både på yoghurten och brödet... Och jag ÄTER det inte!

Så. Nu har jag gjort iordning det. Så har jag ett hum om hur mycket som måste gå åt... Typ.

... Ja-a... Det var nog min dag. Så gott som..

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt med er <3