Det här var iallafall som jag kände när jag kom hem.. Står dock inte så mycket om varför det skulle vara bra att sluta tänka. MEn kanske om jag söker i dagboken eller punktlisteboken.. Vill ju gärna förstå vad jag tidigare förstod. Om det låter rimligt...

... Japp. Jag som tänker för mycket igen :P

Men iallafall:

Ja-a.. Jag stapplar lite grann. Men lite upp och ner, går det ju alltid. Borde bara gå fortare uppåt. Ska ju ändå till 54, är ju tanken.

Jag har skrivit. Och skrivit... Och skrivit.

Punkt efter punkt. Text efter text.

Jag har tänkt, tänkt och tänkt. Funderat. Och bestämt mig för att inte fundera mer.. För att jag tänker för mycket. Det är där problemet ligger. Jag tänker alldeles för mycket. Känner efter. Och reflekterar. Letar inom mig, och undrar.

Jag behöver egentligen bara slappna av. Go with the flow. Och låta livet visa mig vägen. Istället för att förjäves försöka visa det min väg. För att det enda jag gör genom att försöka styra livet såhär, utan att lyckas, är att trycka ner mig själv. Och allt jag skriver, blir negativt...

Jaawww... Dagen idag..

Vet inte hur jag ska lyckas beskriva den, utan negativitet. Så ärligheten går först. Men kanske imorgon, blir ett inlägg HELT utan negativitet ;D

Tung natt. Med svårt att sova. Mer minns jag inte.

Vaknade iallafall vid halv sex tiden första gången. Tror jag. Men klev inte upp. Utan vaknade istället en gång i timmen, fram tills jag klev upp vid kvart över åtta.

Tassade ner på nedervåningen och hämtade min frukost. Åt den på sängen. Då jag inte ville ha någon social interaktion med mamma. Ifall hon skulle vakna.

Satte igång datorn... Minns dock inte varför. För att sedan packa mina saker och gå iväg till bussen.

... Mötte Personligt Ombud utanför Omsorgsenheten eller vad det nu kan ha hetat. Och satt sedan på möte... Ja, såklart.

Kände mig stel och osäker... Men annars vet jag inte om jag har så mycket att dela med mig av därifrån heller. Vi träffade en trevlig socionom. Och personligt ombud svarade så gott hon kunde, på de frågor som kvinnan hade om mig. Då jag själv var stel som en pinne, vad gällde att svara på frågor. HELT tomt.

... Men hon drog sedan ut den förra utredningen som gjordes för ett år sedan. Sist som jag var i kontakt med kommunen av samma anledning. Och där hade hon ju en hel del information. Läkarutlåtanden och sådant också.

Efter mötet, kände jag mig under jord. Jag pressades neråt... Och kände egentligen inte för NÅGONTING. Ville ingenting. Hade inte lust med någonting. Och kände inte heller större hopp än vad jag gjorde innan...

Och i alla dessa tankar. Känslor... Så bestämde jag mig för att jag måste SLUTA göra såhär mot mig själv. Jag måste SLUTA tänka så mycket. För att jag KOMMER ju inte fortare framåt för att jag grubblar och tänker. Gör mig själv rädd och orolig. Missnöjd och känslomässigt tyngd, i onödan...

Jag vet ju inte om min hjärna är kapabel till att sluta tänka. Eller ens sakta ner! Men man kan väl hoppas.

Äsch. Nu blev det en paus i bloggandet. Jag kan helt enkelt inte fortsätta på detta sättet. Då jag inte ens minns VARFÖR jag skulle sluta tänka. Vad jag hade för mening med den uppgörelsen inombords...

Nu är jag HELT lost. Kan inte finna hur jag tänkte och kände vid det ögonblicket(???)..

Men jag går vidare.

Väl hemma, satte jag mig vid datorn en stund. Och stressade sedan ner till nedervåningen, för att hinna ta en dusch innan pappa kom hem och kunde behöva toaletten... Snabb dusch. Lite halvstressad.

Och sedan dator igen. Fram tills middagen var klar..

Ångest och tunga känslor under middagen... Vilket gjorde att jag struntade i disken och bara lämnade bordet när jag ätit klart.

Upp hit för mer dator. Allt det vanliga. BubbleShooter. Bloggar. Kolla lägenheter... Och skulle sedan beställa nytt bankkort. Osäkert. Nytt... Lite smått obehagligt. Och så när jag väl känner mig säker på hur man gör, så hakar jag fast på att jag inte vet min månadsinkomst innan skatt. Vilket man tydligen behövde.

Så. Skriva till försäkringskassan som inte svarar förrän TIDIGAST på måndag. Och fråga.

... Och. Bankkortet får vänta till nästa vecka.

Fika tillsammans med mamma och pappa. Sedan åker de iväg till en kompis. Och 14åringen passar på att komma ner och sätta sig med mig i vardagsrummet.

Jag sträcker på mig, och han frågar direkt om jag tänker gå nu. Varpå jag svarar. "Vadå, ville du sitta här i så fall". "Nej, jag ville sitta här MED dig", svarar han då =)

Ja, förutom DET lilla snälla, kallade han mig även "trög" idag. Men vi hade kul.

Efter det, bäddade vi rent hans säng. Och jag har dragit ur lakanen ur min.

En HEL del punkter i punktlisteboken idag. Då jag kände att det var mycket av både tankar. Att tänka om. Strategier... Och så alla intryck som jag fick från gud alla ställen. Var ju tvungen att skriva ner ALLT som passerade genom mina öron och ögon!

Jo. Jag kanske ska berätta. Vi gjorde iallafall en ansökan om aktivitet genom kommunen, idag. Så. Det blir som förra gången. Men förhoppningsvis får jag en annan kontakt än vad jag hade sist ;D

Med det, säger jag nog god natt. Vet inte hur mycket som stämmer i det här inlägget, nu.. Men men. Jag kommer nog på någonting som kan lätta bördan på både psyke och hjärta, tids nog ;) Just nu är trots allt flytten viktigast.

God natt med er <3