Mitt huvud är helt tjockt av tankar som jag inte orkar med. Det förflutna har hunnit ikapp mig. Och jag orkar bara inte tänka mer. Jag orkar inte fundera och reflektera. Inte hoppas och tvivla. Jag orkar inte tänka tillbaka på vad som tidigare varit, och undra varför. Hur. Och om...

Samma tankar. Samma slags tankar, virvlar runt därinne, nästan hela dagarna och nätterna. Sålänge som jag är ensam. Och även när folk finns omkring mig, hänger den tunga känslan av ängslan och ångest kvar. Inte särskilt aktiv. Men den FINNS där i bakgrunden... och får mig att känna mig en gnutta mindre lugn och lycklig än vad jag egentligen hade kunnat göra...

Jag vill bara sluta tänka. Lämna allting bakom mig. Men det är svårt att göra. Sålänge som jag inte kan förstå det som tidigare var. Och inte heller kan vara SÄKER på att det förblir det förflutna...

...När jag inte kan nå det självständiga livet...

Men till dagen. Om jag nu kan minnas den..

Jag hade VÄLDIGT svårt att somna inatt. Vilket såklart beror på denna sega process som har tagit närmare ett år, att komma ut på en PRAKTIKPLATS eller någon form av aktivitet. Delvis på grund av mitt egna ständiga backande, och på de myndigheter och liknande som har svårt med kontakten(eller kommunikationen?)..

Jag behöver helt enkelt MER att göra om dagarna!

Jag låg iallafall och vred och vände mig. Stoppade musiken i örat, efter långa vakna timmar. Skrev lite dagbok. Punktlistebok... Och försökte sova.

Blinkandet från tv:n utifrån allrummet. En till som inte kunde sova. 17åringen.

Klockan halv tre på morgonen. Fortfarande vaken. Får jag ett sms. Det var Bästisen som bara sådär, helt plötsligt, utan någon kontakt på flera veckor, skickar en bild på en katt med stora ögon och inga öron. Antagligen från facebook. Den påminde mig om Mästerkatten i stövlar. När han gör den där tiggande blicken :P

Vi sms:ade fram och tillbaka ett tag. Jag blev tröttare och tröttare. Tills jag fick lov att säga. "Nu somnar jag". Och så vände jag mig inåt i sängen, och brydde mig inte om att kolla något svar. Såå trött! Då var klockan halv fyra- fyra någon gång.

Vaknade sedan, imorse klockan nio, tror jag. Klev upp och åt frukost tillsammans med mamma och pappa. Helt jättetrött...

Direkt upp igen för att sova. Minns jag kände mig lite tyngd inombords för något, men minns inte vad det var...

Sov fram till elva- halv tolv någon gång...

Och som vanligt sviktar minnet här.

Men jag kan ju rabbla UNGEFÄR vad jag har gjort idag!

Jag har suttit och kollat en massa sängar på google. Samlat inspiration. I TIMMAR satt jag där, och bara glodde på bild efter bild. Blev tröttare och tröttare. "Men sidan är ju inte slut ännu. Lite till". Kollade mer och mer och mer. Men så fort som den sidan var slut, fanns det ju en till att kolla.

Trött i huvudet. Stressad på grund av alla bilder jag gick igenom fastän jag egentligen inte orkade mer..

Och ångestbetyngd(om det nu är ett ord) på grund av mammas och pappas vilda diskussioner från nedervåningen.

Japp. Det gamla vanliga. Mamma var orolig för allt och alla. Sina barn. Sin man. Sig själv.. Och det gick utöver pappa, i form av en tjatig irritation. Vilket antagligen gjorde att pappa började känna sig illa berörd och därför till slut sa ifrån... På sitt eget lilla överdrivna och lite smått elaka sätt.

Mamma säger förlåt, på förlåt. Och förklarar sig. Försöker övertala honom om att hon jobbar på det och att hon ska göra vad hon kan för att inte utsätta honom för det. Och han fortsätter tjafsa ifrån...

Tjafs och obehaglig atmosfär... Och iväg jag for, på en promenad i den lite friskare luften. Musik i öronen. Ångest i bröstet. Tyngd av egna tankar och problem med det förflutna, liksom nutiden... och framtiden. Gick jag där med raska ben.

Småsjöng lite grann. Men inte mer än så...

Stannade på bron nere vid ån(eller vad det nu är för något). Stod i ett par minuter och bara stirrade ner i vattnet. För att sedan vända hemåt. För att middagen snart var redo att inta tallrikarna.

När jag kom hem, var stämningen lite bättre. De småtjafsade fortfarande lite grann. Men mamma gav mig ett leende och någon minut senare, hade allt lugnat ner sig till sin normala nivå.

Lite mer dator för mig. Läsa lite bloggar...

Ja-a. Vad har jag GJORT idag, vid datorn? Det måste ju ha varit mer än så? ...

Nej, kanske inte. För att efter middagen, åkte pappa, mamma, 14åringen och jag, iväg för att handla lördagsgodis. Efter att jag hade tagit hand om disken, med extra stress i sinnet. Så att mamma kunde följa med oss, och inte behöva stanna hemma och diska. För att det är ju alltid trevligare när "alla" följer med =)

Efter affären, blev det en halvtimmes dator. Vilket jag inte minns vad jag gjorde av... Och efter det, en fika, godis, snacks och Wallander. Två avsnitt. Idag fick jag i mig en hel liten rulltårtbit, en halv sådan där stor Cookie, och en ostbåge :)

Mitt eget godis fick vänta...

Lite BubbleShooter nu på kvällen...

Ja, jag glömde nästan. Då jag har blivit så fast vid det förflutna, har jag även läst igenom lite gamla inlägg här på bloggen... Är dock fast längre bak än så. Men ändå. Ville väl se hur långt jag har kommit sedan jag började.

... Och jag säger bara EN sak(!)... Vad DÅLIGT jag skrev då :D

Så. God natt med er <3

Just nu..

I ensamma tider, så saknar jag min trogna följeslagare Linus Riddarsporre <3

Han är inte död... Hoppas jag! Bara inte hos den här familjen längre. Såldes ett tag efter att jag hade flyttat till Xsambon :(

Nu hade jag behövt honom här. Älskade promenadkompis. Tränings-och lekvän <3