Ja. Nu bloggar vi. Jag har varit stressad såå länge. För att jag har suttit fastklistrad och upptagen med annat, den senaste timmen. Och jag vill ju inte blogga efter MIDNATT!

Idag har jag tänkt mycket. Åt många olika håll och kanter. Det har hänt mycket inom mig. Många omfunderingar. Ny styrka. Och mycket. "Kanske så, så eller så"...

Men jag ska börja med gårnatten och jobba mig till "skrivandets stund".

Igår kväll när jag gick och la mig, mådde jag som vanligt, lite halvdant. Men jag tänker inte säga att jag mådde dåligt. För att det låter så tråkigt. Och det är ju trots allt bara vanliga känslor.

När jag kröp i säng, kände jag mig rätt så uppgiven. Jag minns inte RIKTIGT hur jag tänkte och kände. Men jag minns jag skrev i dagboken några gånger. Och att det kunde låta såhär: "Jag vill bara säga upp all kontakt med alla. Dra mig undan och inte BRY mig om någonting eller någon. Jag vill bara skaffa mig mitt eget boende och leva mitt eget liv. Utan någon som bryr sig om mig. Utan någon att bry mig om.. Svälta om jag vill. Försvinna om det behövs..". Ja, jag minns inte varför. Och inte heller mer ingående..

Så vi lämnar det och går vidare.

Något annat som störde mig inatt, var det faktum att jag inte visste hur jag skulle hantera morgonens frukost. Och inte heller dagens dusch.

Frukosten är det gamla vanliga bekanta problemet. Med att jag har svårt att våga frångå det normala. Är det yoghurt som gäller. Så är det yoghurt som gäller. Fastän jag gärna skulle vilja variera med gröt eller något. Men då sätter funderingarna och osäkerheten igång. Det går inte ihop.

Duschen var bara en oro för att jag inte visste när jag skulle klämma in den. Och att det kändes som om det skulle springa folk omkring ivägen hela tiden..

Vidare.

Jag vaknade iallafall imorse. Efter att ha somnat någorlunda sent.

Klev upp vid kvart över nio. Om jag inte missminner mig. Och åt frukost. Yoghurt med musli, som vanligt.

Sedan direkt upp och vila en stund till. Nerbäddad i sängen..

Jag minns inte hur ofta eller när jag skrev dagbok. Men det blev en del av det idag. Det och punktlisteboken. Några planeringar över framtiden. Lite intressen och andra tankar som behövde skrivas ner..

Jag klev iallafall upp någon gång mellan elva och halv tolv. För att tvinga in mig själv i duschen. Letade lite smått efter någon mamma eller pappa. Men mamma vilade efter att ha jobbat natt. Och pappa var "spårlöst försvunnen". Vilket gjorde att jag blev osäker. Ville ju säga till att jag gick in och duschade. Ifall att någon skulle behöva in dit.

... Men trots att detta gjorde mig stressad, snodde jag duschen. Och fick det avklarat. Lite mindre behagligt än annars. Men sedan var det ju gjort iallafall ;)

Vattna mina växter i vanlig ordning. Sedan lite datorhäng. En hel del BubbleShooter.. Läste lite bloggar. Kollade hundar på blocket...

Sedan bestämde jag mig för typ hundrafemtioelfte gången, för att ta tag i mitt liv. Jag ska bli självständig och stå på egna ben! Jag ska ta mig dit jag vill, med vad jag har. Använda min styrka, och pressa undan min rädsla och yttre svaghet.

För att jag BEHÖVER framåt. Jag är inte ung föralltid. Och den gamla starka, envisa D. Som aldrig lystnade till fel känslor, utan bara körde på. Likt en bulldozer.. Ja, den D FINNS nog någonstans därinne. Visst det var jobbigt. Men jag klarade det då. Och jag borde klara det nu också. Trots att vuxenvärlden är både större och mer krävande.

Så. Det första steget blir att ta mig an en praktikplats. Sedan blir det flytt så fort som möjligt. En fritidsaktivitet. Träning. Och så såsmåningom något husdjur. Det, efter att jag klarar allt "viktigt" utan problem.

Jag har suttit MYCKET vid datorn idag. Minns knappt vad jag har gjort.

.. Vänta. Tar en snabbkik i punktlisteboken. Kanske hjälper mig ;)

... ... Nej, inte mycket..

Men vi går vidare. Det jag minns, kan jag ju iallafall säga.

Jag var ute på gården och hämtade en pinne till mina tomater. Att binda upp dem med. Trixade och joxade. För att allt skulle stå stadigt. Satt och ältade det faktum att de inte verkade bli gödslade rätt. Då de är både långa och spinkiga. Men undrade samtidigt om det kanske var för tidigt att avgöra. Då jag precis börjat gödsla dem ordentligt.

Ältade att de borde planteras om. Men att jag varken vågar eller orkar...

Ja-a..

Jag har legat en del på sängen. Bara tråkat. Och så har jag varit ute och gått en snabbis. Bara dragit in luften, och funderat över min nya plan..

Vi gjorde varma mackor i ugnen. Och... Ja. Mer hade jag tydligen inte att säga om det!

Sedan till kvällen, ramlade jag in på spets-och urhundsraserna. De är ju verkligen något av de FINASTE hundar man kan ha! Kollade upp lite olika raser. Läste på om dem. Och skrev en lista med kort info om de mest intressanta av dem...

Ja, jag fick för mig, att en sådan ville jag ha någon gång i framtiden. Att vara aktiv med. Cykla och springa tillsammans med. Vara ute i skogen och pulsa(heter det så).. Typ. Kanske åka rollerblades eller något. Ja, möjligheterna är ju enorma ;D

Liten paus för film tillsammans med mamma, pappa och 14åringen. En godis och en småkaka, och kaffe. Till Wallander.

Började fundera över ifall jag kanske ändå ville flytta till H*vetets stad. Då jag började längta efter den samhörigheten som jag ändå känner när jag spenderar tid med Xsambon. Ut i naturen. Fiska. Åka båt. Sitta på berget och titta neröver vattnet. Gå runt i de få affärer som faktiskt ändå finns. Och nu när vi är hundfria och mindre fattiga, även åka bort och hitta på saker tillsammans.

... Det faktum att jag då redan har ett boende och det vuxna livet redo för mig, är ju inte mindre lockande, det heller. Och så slipper jag oroa mig för det faktum att mina föräldrar ska "övervaka" mig för mycket sedan.

Jo. En sista notis nu innan jag avslutar. Morgonens STÖRSTA ångest, låg i mina syskon. Alla helst i 23åringen. Hon som föreslog att vi kunde bo tillsammans när jag fått lägenhet. För att hon själv snart inte har någonstans att bo... Ja, ångesten låg i skuldkänslor..

Varför skulle JAG just vara den som får möjligheten att flytta hem när jag behöver... och mina syskon inte får plats när DE behöver? Och kan jag vara så elak att jag bara tänker på mig själv, när jag väl får lägenhet? ...

Ja. Med den funderingen, säger jag God natt. God natt med er <3

Okej. Nu gäller det! För typ hundrondeelfte gången... Jag måste göra vad jag kan, för att ta mig dit jag vill. Lägenhet kan jag ju inte göra så mycket åt, just nu. Men jag ska allt slå ner min rädsla! Ta en praktikplats, och börja träffa folk.

Jag är ju inte ung hela livet. Även om det känns som om allt står stilla. Det är bäst jag tar tag i allt vad livet har att ge. Medans det fortfarande står tillgängligt :)

Vi hörs ikväll <3