Jag har ONT i huvudet... Och bara att försöka minnas dagen som varit, känns för ansträngande..

Så jag vet inte.. Men jag rabblar. Kanske slutar det uppstaplat och kortfattat. Eller kanske långt och utdraget.. Kanske glömmer jag bort hälften...

Men det är skit samma...

... Inatt hade jag ännu en svår start i sömnen. Jag låg bara vaken och funderade. Stirrade rakt ut. Vred och vände på mig.. Tog fram mobilen, då och då. Skrev lite dagbok. Säkert n... Jo, just det. Jag låg och planerade en det ena, en det andra. Kollade upp det, det och det. Och tittade på bilder på google.

.. Det var helt enkelt mycket i hjärnan. Och att slappna av, var svårt. Efter tre någon gång, skrev jag mina sista punkter i punktlisteboken, och kollade på klockan för sista gången... Men när jag somnade, har jag ingen större aning om..

Vaknade iallafall när "rörmokaren" eller "hyresvärden" kom imorse, vid halv åttatiden.

Halvsov vidare. Och vaknade sedan som vanligt, vid nio igen. Men den här gången ville jag inte kliva upp. Nej, jag visste inte hur jag skulle hantera att äta frukost när en för mig okänd "gubbe" stod därnere i köket och hamrade och bankade. Borrade..

Ja...

Så jag låg iallafall kvar. Länge.

Tror att han åkte härifrån vid elvatiden. Och då kände jag bara att det var försent för frukost. Vilket gjorde att jag låg kvar ytterligare, och bara tråkade och lät tiden gå. Ja, jag typ bara väntade till lunchtid. Då jag kunde äta någonting tillsammans med mamma och pappa. Snubben var borta. Så att det var ju fritt fram. Inget obehag ;)

Jag klev upp... Ja, pappa knackade på dörren, vid halvtolvtiden. Frågade om jag ville ha kaffe. Och signalen för "lunch", hade gått! :D

Klädde på mig kläderna. Tog med mig min B-vitamintablett, och gick ner för att äta...

... Ja, vad mer kan jag säga om DET?

Jag kan ju iallafall säga som så, att jag känner att min självkontroll håller på att glida ur händerna på mig igen. Jag börjar tappa greppet om mig själv och mina egna uppsatta regler och krav. Mina trygghetsrutiner. Dessa små ting som gör att jag känner mig lugn och... Ja, TRYGG, helt enkelt.

... Och jag vet inte HUR många gånger, de senaste dagarna, som jag har tänkt tankar som innehåller ordet "svälta". Vet inte HUR många gånger jag har fått lusten att dra mig undan, för att kunna äta mindre eller sluta äta... HUR många gånger jag har använt en "framtida svält" som trygghet när jag känt att jag har tappat greppet om min kontroll! ...

Det ÄR inte så illa som det kanske LÅTER. Men kontollen är vilket fall VIKTIGT för mig, om jag ska kunna äta och vara nöjd och stark i det.

Och det GÅR bra. Men det kommer svagare perioder. Och detta KAN vara en av dem! Men det återstår väl att se.

Vidare iallafall.

Efter lunchen, har jag suttit här vid datorn och knåpat ihop en ny header. Det tog LÅNG tid idag. Då jag inte kunde komma på hur jag ville att den skulle se ut. Jag började med att gå igenom mina nyaste foton. Började knåpa med DEM. Men fick inte ihop något som jag gillade. Så då gick jag över till att helt strunta i fotona, och istället använda mig av färger och figurer. Lite text.

Och viktigast av allt, blev att göra en LJUS header! För att jag mådde så DÅLIGT av att se min mörka och dystra. Och det faktum att VARENDA en utav dem, har varit mörka, HITTILLS(!), gjorde att jag bara MÅSTE ha en ljus och härlig, denna gången!

Det tog ett tag. Och efter det, ramlade jag in på gröna växter. Möbler och design. På inspiration och inredning. Kollade lite bilder på google. Och såg över lite möjligheter. Hur JAG skulle vilja ha det!

Skrev upp några punkter i punktlisteboken... Och ja-a..

Sedan gick jag ner på nedervåningen. 17åringen hade kommit hem. Men det kunde inte hjälpas. Jag hade varit på mitt rum HELA dagen! Och nu behövde jag se annat!

.. Ja, anledningen till att jag EGENTLIGEN ville undvika, är ju denna rädslan... Denna bristen på ork till att lyssna på fel sorts samtal..

Jag ville liksom inte behöva må dåligt i frustration och ångest, idag OCKSÅ. Om det gick att undvika.

... Men jag gick ner. Sa hej, och satte mig sedan ute på stentrappan på baksidan av huset. Solen sken och känslan av att passa på medans det är sommar, gjorde att jag bara la ansiktet i händerna och blundade. Bara njöt... Eller ja. Försökte iallafall! Tog det lugnt...

Sedan började det pratas inifrån matrummet. 17åringen och mamma.

SÅ. Upp och hämta mobilen. In med musik i öronen, och sedan tillbaka till min plats på trappan igen. Satt i ytterligare några minuter. Tills jag fick för mig att platsa vid datorn igen.

Annars. Jag har läst lite bloggar. Slumpat fram några nya. Och fastnat vid en.

Kollat blocket. Vattnat mina växter. Jag har kollat mailen några gånger...

Satte mig i soffan och såg på tv en stund. Medans mamma och pappa var i stan och småhandlade, och hämtade 14åringen(tidigare 13åringen). Sedan blev det ett avsnitt till, av Wallander. Och fika till det. Jag tog mig en kaka. Men sedan satte självkontrollen in. Och jag kände inte för att riskera ännu en svältperiod i ständig flykt. Och krig.

Jo. Har jag inte glömt något nu... Ja, det blir ju sängen, vilket fall :P För att imorgon ska jag till det här som jag kallar "Aktivitetshuset". Där man kan jobba i sin egen takt utan krav. Typ. Skönt att komma hemifrån och göra någonting NYTTIGT en stund!

Ska dit med personligt ombud.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...