Jobbig promenad. Samtal. Ångest. Depp och svävande vilsen. Xsambo på besök. Alldeles för mycket godis och mat. Ångest. Vilken dag!

Ja. Som sagt. VILKEN DAG.

Dagen började på samma sätt som den gjort VARJE morgon. Släpar med mig mitt täcke, kudden och den lilla bruna ryggsäcken, ner på nedervåningen. Och bäddar sedan ner mig i soffan. Ja, efter lite frukost, såklart. Vilken innehöll mer än vad jag brukar äta. Ja, rutinerna kraschar lite grann, när jag bor här. Jag känner inte att jag klarar av att leva under samma kontroll som jag gör på hemmaplan. Då det inte ser ut likadant här. Inte samma saker att äta. Inte samma människor omkring mig. Och denna bristen på kontroll, gör mig orolig och får mig att tvivla...

Såg på lite film på NetFlix fram till strax innan ett. Då jag skulle träffa A-K för en promenad. Vår andra och sista. Sedan skulle jag inte få se henne igen. Iallafall inte på minst(eller närmare) ett år...

Så. Vi drog oss iväg nerför backen. Brorsan, Vovven och jag. Satte oss och väntade utanför socialkontoret... Och när A-K kom, gick vi iväg tillsammans, och Brorsan med Vovven, stannade kvar och väntade. Precis som förra gången.

Den här promenaden var inte i närheten av lika "snäll". Vi pratade om saker som kändes så jobbiga. Saker fyllda av både skam och rädsla. Både undanpressad ångest och gammal frustration... Vi pratade om saker som jag gjort... Dumma saker. Korkade saker. Saker svåra att förstå. Liksom enklare. Vi diskuterade vården... Hur jag tänkte och kände...

... Och ja. Jag kände mig bara så dum. Kände att jag hade öppnat mig för mycket... Att jag hade låtit för hårt undanpressade känslor och minnen, komma mig för nära igen... Rädslan att falla tillbaka, jagade fram viljan att fly. Denna vaga viljan. Jag började tvivla på mig själv...

Jo. Jag ÄLSKAR A-K! Det GÖR jag verkligen! Hon är guld värd. Och förutom min Xsambo, den personen som vet allra mest om mig. Och som förstår mig allra bäst. Vill mig som mest väl. Ja, hon är verkligen en av de underbarste, mest VARMA människor jag har träffat. Och hon vill MIG, en tjej som hon egentligen inte har skyldighet att bry sig om längre, MER än väl! .. Ja, A-K är en ängel från ovan. Och jag önskar att alla ställen kunde ha sig sin egen A-K =)

Mötte upp Brorsan igen. På sämre humör. Och med känslorna och den tusenkluvna hjärnan, virvlandes inombords. Det var ett mindre kaos. Hade inte lust att prata. Och orkade knappt lyssna på vad Brorsan sa, när han pratade på som vanligt. Korta svar, var det enda jag lyckades få fram...

Brorsan gick in på affären. ICA. Jag stannade utanför med Vovven. Han kom ut. Behövde in på Konsum istället. Jag stannade ute med Vovven, än en gång...

Sedan gick vi hem. Känslan inombords. De snurrande, men ändå så frånvarande tankarna, höll mig fortfarande sällskap.

Satt i soffan en stund. Skrev dagbok. Åt en vaniljmunk som Brorsan bjöd på...

... Tröttnade efter en stund. Jag behövde få rätsida på mina tankar. Dagboken hjälpte inte...

Så jag gick upp hit. Tog fram min lilla bärbara resedator... Och bloggade lite på min tredje blogg. Kollade blocket. Mailen... Ja. Kanske var det något mer...

Sedan skickade jag iallafall iväg ett mail till A-K. Där jag skrev lite kort, hur jag kände efter vårt samtal, och frågade henne vad hon menade med en viss sak som hon sa. Att "det finns andra vägar" till eget boende, än dem som jag redan hade testat...

Och så beskrev jag hur mycket hon egentligen betyder för mig.. Även det, i korta ord...

Jag fick tillbaka ett mail, någon timme senare. Där hon förklarade hur hon tänker... Vilket inte hjälpte mig. Men ändå. Och så tackade hon för de fina orden..

... Lite mer tv, efter det. Lunchmacka... Ja, och så film, tror jag. Innan vi gick iväg för att möta Xsambon. Jag, Brorsan och Vovven.

Kul att se honom? Ja. Det var det väl. Men det känns aldrig som man TROR att det ska kännas. Nej, det är ingen värme. Ingen kärlek. Och jag reagerar väldigt inombords, på hans aggressivitet. Han blir väldigt aggressiv i närheten av sin bror. Och... Ja-a. Förutom det, var han även hängig och trött. Så ingen rolig person att möta efter sådär... Ja, några månader. Då man förväntar sig lite glädje och vänskaplig närhet...

Men det släppte. När vi satt där i vardagsrumssoffan och såg på tv, latjade(stavning) med mobilen, och såg på film. Åt för mycket godis, drack för mycket läsk, och så vidare.. Ja, då blev han piggare och mycket mindre aggressiv. Mot hunden, var han fortfarande helvild. Men... Ja. Ändå lugnare.

Jag led av allt ätande. Då jag kände att jag tappade kontrollen. Och jag ville bara fly bort någonstans. Inte BARA på grund av ätandet! ... Utan också på grund av hur vilsen jag känner mig idag. Och med tanke på de minnen som kommer upp. Känslorna som förföljer mig bara för att situationen nu, är spökligt lik då jag bodde med Xsambon! Denna HEMSKA tid.

Ja, en hård dag. Men så fort som jag kommer hem. Hem till tryggheten igen, så börjar min resa framåt. Då ska jag återigen börja kämpa för ett bättre jag. Ett hälsosammare och starkare jag. Kämpa för ett lyckligare och mer meningsfullt liv... För att. Tar jag mig inte dit... är det inte värt att fortsätta leva...

Inte om allt ska börja om igen...

Nu blir det iallafall God natt.

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...