Livet ur D:s synvinkel

Alla inlägg den 10 augusti 2014

Av D - 10 augusti 2014 22:51

Nu är jag jättetrött. Så jag ska bara skriva ett snabbt inlägg...

 

Trots att det liv som jag vill ha och såväl önskar, kräver alldeles för mycket av mig, både emotionellt och psykiskt, så är detta livet trots allt inte alls lika psykiskt jobbigt som min förra svältperiod var. Jag menar. Jag känner mig spänd. Känner av det dåliga självförtroendet. Stressen och oron. Osäkerheten. Tvivlet...

Men jag mår ändå rätt så bra, Till skillnad mot vad jag TRODDE att jag skulle göra! Jag menar. Komma tillbaka till H*vetets stad. Staden där allt gick åt, just h*vete. Försätta mig själv i i princip samma levnadssituation vars sätt att leva, drog ner mig under jorden gång på gång, tidigare.

 

Jag slängde mig nu återigen in i elden. Och jag klarar det ändå rätt så bra. Trots... Ja, dessa känslor som jag nämnde ovan. Känns inte som om jag behöver ta om allting en gång till :P ...

 

Ja. Dagen idag, iallafall då.

Imorse var de iallafall uppe, både Syrran, Brorsan och Vovven, när jag klev upp. Men det hände inte mer för det. Ute var det lugnt. Så det blev inget springande fram och tillbaka, mellan stentrappan och soffan... Vovven låg mest och vilade. Och jag bäddade direkt ner mig i soffan.

 

Ja, det blev som vanligt, tv, tv, tv... Tråkade som självaste f*n...

... Tills jag till slut tog styrkan till mig, att knacka på garderoben i Brorsans sovrum... och VÄCKA honom! Japp. Klockan var TVÅ... Typ. Och han hade somnat om!

Nu blev det iallafall en promenad. Vovven behövde röra på sig. Och jag som hade varvat med att sitta ute på stentrappan och ligga nerbäddad i soffan och se på tv, ville såväl ut jag också. Syrran hade inte heller hon, någonting emot en promenad.

 

Brorsan å andra sidan, fick en smärre missnöjd chock, när jag sa hur långt jag hade tänkt mig att vi skulle gå idag! Det är inte långt. Men tydligen ändå för långt för honom att unna sin hund, en härlig dag som denna.

Men det var klart att han gick med utan värre tjafs. Och det var en härlig promenad. Ja, första delen av den iallafall. Vi fortsatte med att agera lugnande trygghetsstöd till Vovven, när andra hundar och "läskiga människor" skulle passera eller passeras. Och jag fick ett nöjd leende på läpparna, när jag insåg att Vovven tog ögonkontakt med mig, SAMTLIGA gånger som vi satte henne ner och hon lugnat ner sig. Sedan, att hon stressar upp lite grann igen, så fort som vi börjar gå... Ja, det avtar nog med tiden. När hon väl börjar inse tryggheten i att gå på promenad med oss ;)

 

Men på hemvägen, när vi NÄSTAN gått en hel promenad med positivitet och lyckanden, så ser hon en lös Border Collie komma bakom oss, och blir helvild. Då jag inte var med ifrån början och Syrran höll i kopplet. Hon är liten och inte så jättestark... Ja, då hade ju Vovven redan stressat upp såpass mycket, att hon trots att hon suttit, lugnat ner sig och tagit ögonkontakt, inte klarade av att gå bra i kopplet på BRA länge. Hon skulle efter Vovven.

 

MEN. En smärre nederlag(okej. Låter fel. Men ni kanske vet ordet jag söker... Hmmm. Det kanske ÄR rätt(?)...

Det kan ju inte ALLTID gå helt rätt =) Men det viktigaste är att jag trots allt lär mig någonting av detta. Och att inse att jag har lyckats hålla mig såpass lugn som jag ändå har gjort, stärker mig ändå. Och Vovven. Ja, hon visar både kärlek och att hon känner sig tryggare och tryggare med mig.. Jo, det ger nog resultat... Men frågan är ifall jag egentligen ens borde ägna mig åt henne... Jag menar. Jag stannar ju inte tillräckligt länge för att hinna bli klar... ALLRA helst inte när jag inte får chansen att jobba med henne ensam!

 

Jaja. Nog om det. Jag tvivlar ju trots allt på mig själv och hela den här hundgrejen ändå...

 

Vi kom iallafall hem. Och sedan dess, har det typ blivit tv. Stentrappa. Tv. Stentrappa. Och trött vid tv:n. Vovven har gått in och ut, med långlinan på. Varnat för den enda hund som råkat passera idag. Och varit lugn och stabil... Varit halvt social. Inte tillräckligt för min smak. Men någorlunda. Jag tycker om henne :)

 

Nu blir det sängen. God natt med er <3 Får hoppas på en bra dag imorgon. Känner mig osäker just nu...

Av D - 10 augusti 2014 00:51

Det är nog egentligen inte så mycket av mina allra innersta tankar, som jag vill "prata" om här på bloggen...

 

Men jag ska ändå ta dagen ifrån början ikväll... Så får jag väl komplettera med dagboken sedan. För att. Orka skriva på ännu en blogg efter detta..

 

Jag klev upp... När, minns jag inte. Men kanske vid halv tio tiden, imorse. Tråkade jättelänge. Låg på soffan och väntade på att Syrran och Brorsan skulle bli mer aktiva. Vovven var lika inaktiv, hon. Så. Jag låg bara och stirrade rakt ut. Halvsov lite då och då. Hade ont runt huvudet. Då jag hade keps på huvudet medans jag låg på huvudkudden, för tredje(tror jag) dagen i rad. På grund av att jag kände mig smutsig, men inte kände mig bekväm med att duscha här. Stökigt hus. Smutsigt badrumsgolv. Ofräsch dusch...

 

När Brorsan väl vaknade till liv, satte Syrran igång tv:n... Och tristessen fortsatte i ytterligare några timmar... Men Brorsan släppte ut Vovven i långlinan och gled sedan precis lika fort som han kom ut, in på sitt sovrum igen.. Och visade sig sedan inte på några timmar.

 

Själv sprang jag fram och tillbaka mella gården och soffan. Då jag ville lugna Vovven när hon blev stressad. Vilket inte hände så mycket idag. Då det inte var särskilt hög aktivitet utanför huset HELLER, idag.

 

... Ja. Så ÄNTLIGEN kunde vi gå på promenad! Ja, det HADE vi ju inte gjort så snart, om inte jag hade frågat Brorsan om vi inte kunde gå ut, och han som vanligt kommer nästintill direkt... Ja, det till skillnad från bror hans(Xsambon) som man fick tjata på för fulla muggar, men han ÄNDÅ inte ville komma!

 

Stressad vovve som slänger sig åt alla håll och kanter i kopplet... UTAN nosgrimma(med sele), till min stora glädje! Eftersom att hon slänger sig PRECIS lika mycket MED den! *Stackars nacke*...

Kommer till ett Marathon - Är lika med "Mycket folk", och Vovven blir nästintill okontrollerbar bland alla dessa hundar.

Högg mot både mig och Brorsan i ren stress, när vi som vanligt skulle sätta henne ner, så att hon fick lugna ner sig och vi fick kontroll... Men miljön var nog inte rätt för henne. För att vissa gånger går saker jättebra. Och ibland börjar hon gläffsa och "hugga" eller nafsa galet.

 

Hem igen... Och sedan har det inte hänt så mycket... Mer tv. Och en del springandes ut och in genom ytterdörren. Inte mycket. LÅNGT ifrån lika många gånger som igår. Då det inte har hänt så mycket idag. Utanför vårt hus.

 

Lite jobbiga känslor, nu till kvällen. Spänd inombords, och inte sådär supernöjd. Men ändå tillräckligt lugn för att ta mig an en dusch, trots ofräschheten...

 

... Jag behöver kärlek från hundar... Men jag vet med mig att jag egentligen inte orkar med att spendera mer än kanske ett par timmar i sträck med dem... TROTS att hela jag DRAS mot dem! Både i deras närvaro och när de inte finns där... Mitt kall är att träna, hjälpa och uppfostra hundar. Men min hjärna tillåter det inte. Och inte heller min nervösa natur, just nu...

 

Med det, säger jag god natt. Ny dag imorgon. Hoppas att det blir en minst lika bra dag som idag. Är orolig för annat...

God natt med er <3

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30 31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards