Livet ur D:s synvinkel

Direktlänk till inlägg 4 juni 2014

En blixt från ovan

Av D - 4 juni 2014 22:10

"Ååh... Jag vill också ha en sån där", tänker jag i förbifarten i trappan påväg till mitt rum. Där hänger ett litet foto i vykortsstorlek, med mig liggandes i en babysitter... Kanske någon månad gammal...

Ja, och jag vaknade. Men det med lite vemod. Jag tänkte till och slogs som av blixten och inom loppet av ett par sekunder, undrade jag plötsligt vad jag håller på med. Varför jag skadar mig själv på det här viset. När jag egentligen mer än allt, vill uppleva lyckan i det här livet som jag nu vägrar lämna utan en ärlig chans.

Men det enda jag gör just nu, är att hålla mig själv på vänt. Låta det lyckliga och värdefulla livet. Alla mina drömmar och visioner... De saker som gör mig till människa och livet värdigt... Stå och vänta i slutet av den tunnel jag aldrig vågar gå igenom...

 

Men jag har många gånger vaknat såhär. Många gånger som en blixt från ovan, slagits med tanken att jag VILL ta mig framåt. VILL göra saker som är BRA för mig... VILL vara LYCKLIG. Att jag nu ska kämpa och sluta skada mig själv och mitt liv på det viset som jag gör just nu. Alltför många gånger, öppnat mina ögon... för att stänga dem igen...

 

Ja. Vi tar dagen idag. Så återkommer jag säkert lite grann till det där, under inläggets gång.

Jag klev som vanligt upp till klockan imorse. Drog på mig min fleecemorgonrock och studsade upp på vågen. Den visade 50.2 denna gången. Åt sedan lite frukost. Så lite som jag kunde förmå mig, utan att känna att jag missade någonting gott.

Tröttheten, segheten, och den olustiga känslan inombords, gjorde att jag sedan bäddade ner mig sängen igen. Jag visste inte ifall jag ville åka in till stan idag eller inte. Så det låg jag och funderade på. Jag kunde inte komma fram till ifall jag skulle köpa naturella nötter till helgens kladdkaka som jag tänkte baka... Eller om jag skulle köpa någon bakelse som skulle hålla tills på lördag istället. Och så funderade jag på att köpa någon enkel mat som jag kunde ha som middag. Något lite godare.

 

Men jag visste inte om jag ville ha NÅGONTING. Beslutsångesten gjorde att jag funderade på att bara strunta i allt och ta vad som fanns hemma istället...

Men samtidigt ville jag till stan. Då min röda vecka skulle sätta igång när som helst. Och då blir jag hemma de närmaste dagarna. Många långa dagar hemma, om jag inte passar på idag..

 

Så jag sov en timme till. Klev sedan upp till klockan som jag tillfälligt ställt in. Och packade sedan min lilla ryggsäck och gick.

Jag brydde mig inte om att göra så mycket när jag kom in till stan. Då jag var helt fysiskt slutkörd av denna näringsbrist som jag ger mig själv. Promenerade dock direkt till coop, och kollade ifall beslutsångesten kunde retirera när jag väl såg vad som fanns.

Köpte mig lite jordnötter, hasselnötter... Ja-a. Och så en fryspizza, inbakad. Tänkte testa den. Det blir nog bra :)

 

Sedan tog jag bästa buss hem. Och slog igång datorn. Kollade mailen. Såg att jag hade fått svar från killen på "Aktivitetshuset" som jag brukar kalla det... Men har inte svarat på det än. Då jag inte riktigt vet vilken dag som passar mig att komma ännu.

Mailade även personligt ombud och sa att jag nog behöver hjälp med detta ätarproblemet ändå(Vilket jag inte är så säker på längre. Såhär är det alltid)... Och så spelade jag lite Bejeweled.

 

Efter en stund, gick jag ner och satte mig framför tv:n med mamma och 19åringen(som jag nu ska försöka börja kalla 20åringen). Sedan var det middag. Varav jag mådde rätt så dåligt av. Jag ansåg mig äta ALLDELES för mycket! Och alla de saker som jag hade ätit under dagen, la sig som en jättelik frustrerande hög, på mina axlar... Det var en deciliter youghurt-och-muslyblandning. Tre dextrotabletter... Ja, och så middagen. Inte särskilt mycket. Men mitt inre säger annat...

 

Ja-a... Sedan minns jag inte riktigt. Kanske satt jag här en stund till... Eller inte. Det blev iallafall en kopp kaffe. Utan fikabröd för min del.. Och så bar det av till 13åringens skolkonsert. Mycket klapp i händerna, och en del riktigt bra låtar. Sångare, sångerskor och musikanter. Och så humoristiska musiklärare såklart :D

 

Där på konserten, stod det klart för mig. "Jag ska börja äta igen". Och med tvivlet i sinnet, visste jag att det skulle bli hårt och antagligen spricka igen... Då jag faktiskt inte är mer säker denna gången, än vad jag har varit de miljoner andra gånger som jag har fått blixten i huvudet och öppnat mina ögon... Snarare mindre!

Men jag ska försöka. Livet är roligt. Och jag vill sjunga och vara glad. Laga mat, baka och äta. Jag vill njuta av livet, uppnå saker, och vara lycklig och stolt. Träffa kärleken, skaffa husdjur, egna barn... Och viktigast av allt... ORKA LEVA. Jag vill vara pigg och glad. Fri från ångest och pressade känslor. Bli av med kriget inom mig... Och känna mig kärleksfull, modig, stark och social... Med ett LEENDE på läpparna och med sång sprutandes ur munnen på mig, vill jag dansa genom livet...

 

Väl hemma, diskade jag iordning disken efter vårt kvällskaffe, och tog mig sedan, efter en del tvivel, en mellanmålsbars(godiskaka) och gick upp på mitt rum... Lite ånger och tvivel inombords.."Vad har jag nuuu förstört".. Men samtidigt rätt så säker..

Jag får inte glömma EN sak.. Mina drömmar. Vad jag vill med livet. Och alla de små och stora glädjeämnen som gör det värt att leva. Och INTE svälta. Det gör INTE livet värt att leva. Det gör inte livet värt ett skvatt! Tänk på det, kära D.

 

Nu säger jag god natt. Hoppas detta löser sig nu... Eller snart. Ska nog inte ha för stora förhoppningar ;)

God natt med er <3

 

 

 
 
T :)

T :)

5 juni 2014 20:06

Käraste D, kämpa på med maten. Jag har det exakt likadant, men vi klarar det! Det är för vårt bästa vi måste äta, och det normalstora portioner.

Många kramar

http://lev-i-nuet.bloggplatsen.se

D

5 juni 2014 21:29

Jo, så är det :)

Tack käraste T. Vi klarar det här =)

Kram D.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av D - 27 augusti 2018 10:22

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Av D - 2 april 2018 13:56

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Av D - 13 januari 2018 18:19


 

Av D - 22 september 2017 19:23

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Av D - 5 september 2017 13:39

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...

Detta är jag...

Glöm inte att du kan ställa frågor till mig, skriva en snutt i gästboken, och gilla eller följa bloggen :)

  

Vad vill du veta? :)

20 besvarade frågor

Dela med dig :)

RSS

Viktkampen

           

Kan ni lösa denna?

Dagens gåta

Dagens Citat!

Dagens citat

Länkar

 

Jag tipsar

Starkt filmtips till den känslosamma =)


Kalender & klocka

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12
13
14 15
16 17 18 19
20
21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Mina senaste tankar

       

Checklista

 0% uppnått

 

    

Det jag skriver om...

 

         

Allt jag skrivit :)

Vad söker du?

Besökare hittills

 


Skapa flashcards