Jag har ingen energi till att blogga längre. Ingen energi till att promenera runt stan... Ingen energi till någonting. Inte lust med någonting. Ingen ork att anstränga mig. Skulle helst sitta vid tv:n hela dagen. Inte ens datorn orkar jag med.

Jag bara funderar, funderar och funderar. Ältar och argumenterar mot och med mig själv. Vill åt ena hållet, men samtidigt åt det andra... Vill inte åt något av dem.

Jag vet inte vart jag är påväg. Hur stark jag är. Eller vem jag är... Jag lever i en mardröm, enkel att ta sig ur... om jag bara ville...

Men jag är fast... Och jag tar skada. Psykiskt. Liksom fysiskt.

Ja. Dagen idag. För att, att hoppa över en dag, lämna en lucka i min blogg... Ja, det är inget alternativ.

Jag klev iallafall upp till klockan imorse. Efter att ha legat vaken i ungefär en halvtimme och bara väntat på att den skulle ringa. Åt frukost. Men inte mycket. Jag ville äta så lite som möjligt, men ändå hålla mig till att äta NÅGONTING... Mest för att jag numer är RÄDD för att svälta(!), och för att jag vill kunna njuta av något som jag älskar så mycket här i världen... Att ÄTA.

Jag fyllde skålen med ca drygt en halv deciliter naturell youghurt och en halv deciliter musly. Åt upp det långsamt, och traskade sedan upp på övervåningen igen...

Satte mig vid datorn och kollade alla dessa saker. Mailen, blocket, läste bloggar, spelade lite Bejeweled... Minns inte om jag bloggade... Men antagligen inte. Då orken och lusten till någon bloggning alls, inte har funnits på flera dagar. Trivs bättre med att ligga i sängen med pennan i handen och skriva...

Men när jag satt här och flyttade diamant efter diamant på min elektriska skärm, hade jag bara TVÅ(miljoner) saker på huvudet. Jag behövde verkligen duscha, och jag borde göra iordning en lunchmacka att ta med mig till stan. Men jag orkade ingetdera... Hade inte lust att duscha. Ingen ork till att göra hela proceduren. Och jag hade ingen större lust att börja bre mackor och skaka kakaomjölk. Än mindre att sätta mig på stan och proppa i mig en macka, en dag som denna!

Men tanken gnagde i mig. Ville inte åka iväg skitig till stan, och jag vill ju egentligen inte missa den där godgoda rågkusen med smör och ost...

Men jag drog på mig en keps på huvudet, och en fleecejacka, och promenerade min väg till bussen. Utan macka, och skitig i håret... Men det kändes inte så viktigt. Jag hade ju annat att tänka på.

Jag tog med mig min bok som jag håller på och läser. "Vackra Barn" av Torey Hayden. Satte mig i stensalen utanför biblioteket och läste. Jag läste ut boken, och promenerade sedan tillbaka till busstationen och åkte första bästa buss hem. Ingen energi till att varken gå eller... Nej, nu ljuger jag! Jag promenerade först till en bro vid en fors, och satte mig där på en bänk och stirrade ner i vattnet som forsade vilt och ljudligt. Såg det snurra när de träffade alla slags föremål.

Funderade lite grann över mig själv och min situation, och hur jag kunde lösa allt detta. Vad jag håller på med egentligen och varför. Hur allvarligt det hela är, och ifall jag borde ta emot hjälp ändå. Trots rädslan av vad som kommer att hända om jag sedan drar mig ur och backar undan innan de tycker att jag är redo.

Sedan gick jag till bussen, och tog första bästa hem.

Satte mig vid tv:n med mamma. Var såå utpumpad och trött! ... Men tog ändå orken till mig och gick och duschade. Ville ju kunna ta av mig kepsen och känna mig fräsch, när vi skulle se på våran obligatoriska kvällsfilm.

Sedan satte jag mig vid tv:n igen, och satt där fram tills det blev mat. Var så hungrig, så passade på att ta en lördagskorv ur påläggspaketet när mamma och pappa åkte iväg en vända innan maten. Åt lite fiskgrattäng... RIKTIGT gott och välbehövligt! Tog inte så mycket. Men blev ändå missnöjd när jag såg att jag kunde ha tagit ÄNNU mindre utan att det hade varit konstigt...

Efter maten, blev det film. Jag tog ner en liten bit mörk chocklad som jag skulle ha till kaffet, och åt den medans vi såg på film. Resten av "Spindelmannen 2" och sedan även 3:an. Det var 13åringen, 19åringen, pappa, mamma och jag.

Spelade lite Bejeweled och läste bloggarna en gång till, nu innan jag lägger mig... Skrev även ihop ett mail till personligt ombud, som jag nog inte tänker skicka. Men blir jag tillräckligt desperat, så kanske. Eller om jag känner mig övertygad på annat sätt...

God natt med er <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag blev gravid. Var orolig för missfall, hela tiden. Föreställde mig att jag aldrig skulle sluta oroa mig för missfall. -När barnet skulle födas, skulle det födas dödfött. Efter födseln, skulle det dö i plötslig spädbarnsdöd. -Aldrig skulle jag kunn...

Jag har fått svårt att blogga. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, -och skriver sällan i varken den fysiska dagboken, känsloboken på datorn eller någon annanstans. En del(många!!) listor såklart, eftersom att det är helt omöjligt att orka leva annar...

Det är så svårt... Jag tycker verkligen om dig.. väldigt mycket.. Men jag vet bara inte på vilket sätt.. Jag är ju helt bombsäker på vad du känner, eftersom att du förmedlar det så himla starkt. Men lika förvirrad som du blir över mina känslor, lik...

Det smärtar i bröstet. Jag känner mig tung i huvudet... Livet känns kaotiskt... Och nu har jag en ny relation på det, -som jag, ibland, inte orkar hantera...   ... Idag går jag med en känsla om att vi aldrig kommer att ses igen. Vet inte varför...