... Mina ögon vetligt, skulle klockan kunnat vara 01.00 eller något... Jag är såå trött! Blir sängen efter detta inlägg.

Ja, jag vet inte varför... men dagens trötthet har varit otrolig. Över det normala, när det gäller trötthet utan anledning!

Men nog om det. Jag går på dagen idag, direkt.

Imorse klev jag upp till klockan som ringde vid halv tio. Jo, jag ställde in larmklockan igen, igår kväll innan jag la mig. Åt frukost som vanligt, tillsammans med mamma och pappa. Youghurt med flingor... Men trött som jag var, satt jag bara där tyst. Humöret var väl inte det bästa... men inte heller dåligt... Jag var väl helt enkelt, just trött.

Efter frukosten, sköljde jag bara av min lilla platsskål och sked, och ställde på diskbänken... Ingen lust att hjälpa till med morgonens tidigare explosion på diskbänken, som jag BRUKAR göra. Och inte heller att börja plocka undan efter mamma och pappa medans de satt och "vilade efter maten", som jag brukar göra...

Utan jag gick upp hit. La mig dock INTE i sängen som jag gjorde igår. Nej, jag satte mig här vid datorn och funderade. Ja, funderigarna har gått hela natten, angående min situation... Lägenhetssök, ensamheten... Att känna mig svävande missförstådd... Ingen att dela mig själv med...

... Ja-a... Jag vet inte. Det ÄR nog inte så illa. Men idag kändes helt enkelt som en deppig dag. Blir lätt så, när jag kommer in i dessa kluvna perioder i ett extra kämpigt krig...

Men jag mådde ändå rätt så bra. Satt och spelade Bejeweled. Kollade blocket. Och läste lite bloggar...

Sedan när jag kände att det var dags att börja göra iordning lunchmackan och något att dricka, för att ha med mig till stan... så hände bara något. Jag kände att jag inte ville äta någon hemmaiordninggjord macka i stan. Jag hade inte lust att hitta någonstans att sitta, när jag redan visste att jag inte kunde sitta ifred. Och dåligt som jag redan mådde, hamnade jag återigen i denna hemska kluvenhet. Började fundera. Tvivla på ifall jag ville fortsätta äta alls. För att för mig har det alltid varit allt eller inget. Antingen vill jag nu äta STRIKT efter detta schema. Regelbundet och samma mängd varje dag. För min kropps och sinnets skull... Eller så vill jag inte äta alls. Strunta i det helt... Svälta.

Och det var egentligen DÄR som jag började må DÅLIGT psykiskt. Jag blev deppig och ännu mer tillbakadragen och inåtvänd. Orkade knappt säga hejdå till mamma och pappa, när jag gick. Energin var som bortblåst och jag gick som en zombie ner för de tre grusvägarna, till busshållsplatsen...

Stod och väntade i tio minuter. Och väl på bussen, nickade jag till, gång på gång. Snacka trött! Men varför? Hade jag sovit dåligt? ... Jag äter ju bra...

Jag klev iallafall av bussen i stan. Promenerade till biblioteket, det första jag gjorde. Skulle låna toaletten. Sedan satte jag mig på en bänk i salen utanför, och skrev lite dagbok... Och gick vidare till affären för att handla lunchmacka och något att dricka. Ja, det är dyrt att tvivla. Men jag fick lov att tänka som så(för att kunna äta alls), att "när jag har flyttat kan jag leva eller dö. Svälta eller äta... Och ingen behöver få veta NÅGONTING! Då är det MITT val! ... Men tills dess, får jag kämpa starkt och hålla mig till matschemat. HUR jobbigt det än må bli!" ... Så gick jag och köpte mig en macka och åt den :)

Efter att ha ätit, gick jag iallafall vidare till köpcentret. Skulle till Willys och hämta ut ett paket. Och köpa schampoo, tvål och balsam. Gick in och kollade på ett par affärer först. För att dryga ut tiden lite... Och sedan, efter att ha handlat, tog jag bussen hem.

Jag gick direkt upp på övervåningen. Spelade lite mer Bejeweled. Slog mitt rekord. Fick svar från en hyresvärd som hade lite frågor till mig. Svarade på dem... Jag läste lite bloggar igen. Kollade lägenheter. Tittade på hundar på blocket...

Sedan, satte jag på musik och la mig i en mysig och trygg fosterställning i sängen, och somnade till, titt som tätt. Låg där och bara halvsov, halvfunderade, tills maten. Gick och åt. Trött som en jag vet inte vad. Pratade inte... Kände mig tyst, seg och tillbakadragen... Upp hit igen, och somnar till lite lätt, med musiken i rummet, i den där härliga fosterställningen. Tills jag får för mig att "kliva upp" för att kunna sova inatt.

Gick ner och såg på tv tillsammans med mamma och 17åringen...

... Ja-a. Och nu ska jag gå och lägga mig ;)

God natt med er <3