Helgerna är ju alltid en dag mittemellan, liksom. En dag av ingenting. Jo, jag trivs bäst med vardagarna just nu, och mina helger går ut på att vänta in måndagen...

Idag sa jag med ett stort leende på läpparna att "Snart är det måndag". Mina föräldrar blev lite förvånade över att jag blev så glad för att MÅNDAGEN ska komma! För att för dem är ju helgerna dagarna som de ser fram emot. De få dagar i veckan, som de faktiskt kan pusta ut och vila. Göra vad de känner för och LADDA inför den nya veckan!

Och jag vet. Jag har ju också haft vardagarna fulla av arbete. Ja, jag har ju gått i skolan. Och då var även JAG en av dem som ÄLSKADE helgerna! Men nu när jag befinner mig där jag faktiskt gör i livet, vill jag bara ha vardag. För att vardagarna är de enda dagar som jag har en chans att ta mig dit jag vill. Arbetsförmedlingen och försäkringskassan för praktik. Hyresbolag eller liknande för egen bostad. Personligt ombud för hjälp med kontakten... Och om saker VERKLIGEN skulle krisa(!)... Vården för att få hjälp att ta mig upp när jag faller ner.

Helgen är för mig, bara ett par dagar att sega. Att ta sig igenom helskinnad. Ett par dagar där allt står stilla. Ett par dagar av ingenting...

Ja. Nog om det. Det jag egentligen skulle skriva, var att dessa helger HÄNDER inte så mycket! Så det finns inte heller särskilt mycket att SKRIVA om. Inte för att det gör det någon annan dag heller. Men ändå. Det blir ÄNNU mindre på helgen!

Men egentligen bryr jag mig inte. För att jag skriver ju trots allt för mina minnens skull. Och jag skulle lika gärna kunna skriva det i ett dokument att kunna läsa i om några år. Men det är ju så mycket ROLIGARE att blogga! Det blir snyggare. Mer välorganiserat... Ja, och så har ju folk CHANSEN att läsa om mina dagar och ta del av min vardag, precis som jag! OM de nu skulle råka bli eller vara intresserade.

Men det ÄR inte särskilt viktigt för mig. Det är ju klart att det uppskattas om man får känna sig intressant. Men då vill jag ju såklart att de blir intresserade av det jag skriver. Och inte att jag ska skriva någonting så ATT de blir intresserade!

Nej, jag är nöjd bara jag faktiskt skriver. För att det är guld värt. Jag BEHÖVER skriva. Jag BEHÖVER minnas... Och jag BEHÖVER kunna återuppleva. Och dessutom är min blogg som en bebis för mig. Den ligger mig såå kärt om hjärtat. Liksom de få besökare som tittar in då och då. Och kanske slänger in någon kommentar! Tack Käraste Annie och T.

Oj vad långt jag babblar om ingenting =P Men vad har man annars att babbla om på dessa dagar av just ingenting =)

Ja, jag ska ju såklart som bloggen lyder, nämna vad jag gjort idag, också ;) ... Ja och det var ju lättare sagt än gjort :P Minnet är ju som bortblåst ibland. Och jag får väl snällt ta och gissa mig till dagen :P Halvt som halvt!

Jag vaknade iallafall och klev upp imorse när jag hörde att mamma och pappa körde iväg på våran grusväg utanför huset. De skulle och handla. Så jag passade på att sno duschen medans de var borta. Blev sedan pålurad att hänga tvätten. 17åringen kom in till mig och sa att mamma hade sagt att NÅGON skulle hänga tvätten klockan halv ett. Snäll som jag är, tog jag såklart på mig den uppgiften. För att, ska det bli gjort, så ska det bli gjort. Så enkelt ÄR det ju =)

Men sedan när mamma kommer hem och frågar mig om 17åringen hade hängt upp tvätten nu, så fick jag veta att det tydligen var HON som skulle ha gjort det :P Lilla latoxen =D Jaja. Jag gjorde det gärna. Så ingen fara skedd ;)

Efter tvätten, tog jag mig an att plocka ur diskmaskinen, medan jag väntade på att få ett sms från mamma "Kaffe tack". För att då betyder det att de snart är hemma så att vi kan äta lunch. Klockan halv två eller två, kom de hem, och vi åt lunch tillsammans.

Annars har jag suttit härinne på mitt rum idag. Jag har sjungit. Och idag gick det faktiskt bättre. Mindre spänd, kanske :) Jag har läst bloggar. Kommenterat till käraste T. Och fått reda på lite om hur det går för henne på sjukhuset. Fått lite tillbakablickar på hur JAG hade det! Och jag har kunnat relatera till hennes upplevelser. Ja, hon har kommit att bli en viktig vän i mitt liv. Hennes resa känns som MIN resa! Och den är PRECIS lika viktig för mig, som min egen! Därför kollar jag in på hennes blogg oftare än oftast. Måste ju se hur det går och kommentera hennes inlägg på mitt egna lilla vis ;)

Och så har jag suttit och tråkat framför Bejeweled. Kollat hundar på Blocket. Jag har bäddat rent min säng. Skönt att bädda ner sig inatt ;) Och nu på kvällen har vi sett på film tillsammans. Pappa, mamma, jag och delvis 19åringen. Ätit tårta och godis. Fråga mig inte varför tårta. För att det vet jag inte. Föräldrarna mina kände väl för det :P Inte mig emot =P

Nu blir det sängen. Bara en helgdag kvar. Sedan blir det måndag, och ett steg närmre mitt efterlängtade läkarintyg. Vilket tar mig ett minimisteg närmre en praktikplats ;) God natt med er <3

Förklarar lite kort hur man länkar olika webbsidor i sina inlägg, för dem som är intresserade. För att själv ÄLSKAR jag att använda vissa ord i mina inlägg som länkar till andras sidor! Det är såå behändigt!

Så. För dem som inte vet hur man gör, så är det väldigt enkelt här på bloggplatsen. Markera bara ordet eller orden som du vill använda som länk. Och klicka sedan på denna symbolen:

Sedan är det bara att klistra in webbsidans webbadress här:

Och klicka på infoga, så är det klart ;) Så nu kan du det, bästaste vän <3 Nu kan du länka till precis vad som helst, som du vill tipsa dina läsare om ;)

Bloggen var så deprimerande. Tråkig att se på. Så gjorde om headern lite. Blev bättre tycker jag =) Tycker ni inte ;)

Min första.

Min nya :)

Vi hörs ikväll <3

Min käraste bloggvän T är inlagd nu, och hon kämpar på starkt. Hårdare än någonsin! Ni kan själva följa hennes resa om ni vill :)

Ja-a... Dagen idag. Hmm. Har nog egentligen inte hänt så mycket idag. Jag har varit rätt så spänd. Och förutom att tänka på T och hur det går för henne, har jag även känt mig orolig för ett eventuellt läckage. Ja jag mår väldigt dåligt några dagar i månaden. Ni kanske kan gissa vilka :P Och att gå omkring spänd för DET, sänker ju även mitt humör och får mig att känna mig uppgiven.

Men de jobbiga känslorna försvann ganska snabbt, denna gången. Ibland är det värre och ibland är det rätt så lugnt ;)

Jag har iallafall skrivit ett par inlägg på min tredje blogg. Försökt skriva av mig lite ångest och förtvivlan. Och så har jag fått mail från min handläggare på försäkringskassan, som sa att läkaren hade ringt henne och att han skulle skriva det där intyget. Så det verkar ju bra! Nu HÄNDER det äntligen något! ;) Då får man bara hoppas att han skriver något som är för mig positivt, och inte har en massa "säkerhetsinvändningar" eller vad man nu kan kalla det :P

Jag har även läst bloggar... Ja, och nu när jag kommer på det! Jag har även gjort en lite sväng igen! Nu har min "ätstörningshjärna" lämnat mig igen ;) Ja, idag vände det. Jag kom att tänka på mitt dyrbara hår som förra svältperioden, föll som döda flugor från mitt huvud. Tappade ju mer än hälften av mitt hår, den gången! Såå inte värt det! Och så känns det ju lite twistat att proppa i sig vitaminer för hårets skull, men samtidigt vilja halvt svälta ihjäl! Hur dubbelt är inte det!?

Ja. Jag känner ju fortfarande av en viss ovilja till att äta ordentligt. Men jag känner ändå att det är okej att äta lite grann igen ;) Typ frukost och middag. Bättre än ingenting alls ;)

Ja. Annars. Jag har kollat hundar på blocket. Jag har spelat något bubbelspel på datorn. Ja, bara ett par minuter. Sedan tröttnade jag. Och så har jag kollat bebiskläder på Tradera. Jag har lyssnat på musik och sjungit. Jag idag mer falskt än vanligt. Iallafall på vissa låtar. Ingen bra sjungardag idag =P Älskar däremot att sjunga "Concrete angel" av Martina McBride(stavning). Jag bara ÄLSKAR den låten! Och att sjunga den, är alldeles underbart!

Nu på kvällen, har jag pratat lite med mamma. Lite småprat om torsdagens läkare. Om vad som tidigare hänt. Och hur svårt det borde vara att vara vårdpersonal. Och allra helst inom PSYKIATRIN! Vilken ansvar! Man kan ju liksom inte SE felet! Man kan inte TA på felet!

Pappa, mamma, jag och delvis 17åringen har sett på en film idag. Vi såg på "Hungergames 2". Kan inte namnet på den. Men den var bra. Minns inte riktigt ettan. Men jag känner på mig att den inte var lika bra som tvåan iallafall. Minns att ettan var lite långtråkig. Men kanske minns fel :)

Vet inte om det bar något mer idag. mer än att springa på toaletten, på toaletten... På toaletten. Jo, vi började se på "Have you heard about the Morgans"(kan den ha hetat så? Ja något liknande var det iallafall :)) Men både mamma och jag, var för trötta för att orka se klart.

Så nu blir det god natt. God natt med er <3

Min resa, kort och gott. Eller ja, kort iallafall :P Började som en hårt kämpande perfektionist. Som till slut fick nog. Orkade inte mer, och började istället strunta i allt. Men så lugnade allt ner sig. Och nu är jag den jag är idag. Där jag är idag.

Skrivet på min andra blogg. Eller tredje, om man så vill! :P

Kan hända att jag tar bort det här inlägget sedan, om jag ångrar mig. Är ju rätt så personligt. Men det får ligga ute tills vidare, iallafall :) 

Jag är så j*dra TRÖTT!

Jag är trött och magen värker... En viss tanke stör mig lite lätt... Men ANNARS är det bra :P

Jag börjar från natten och betar mig igenom hela dagen. Det verkar ju smartast. Enklast om inte annat =)

Natten inatt var värre än vanligt. Jag tror inte att jag någonsin upplevt en sådan natt. Förutom när jag hade min period då sömn var ett frågetecken. Någonting som jag trodde att jag aldrig skulle få känna på igen... Ja, vad rädd jag var!

Denna natten började med att jag som vanligt låg och vred och vände mig. Jag hade satt larmet på 07.35 och 07.40 Och till en början var jag lugn. Tyckte ju såklart att det var lika jobbigt som jag alltid tycker, när jag vrider och vänder mig. När ingenting är bekvämt och jag verkligen inte finner ro.

Men timmarna gick. Och jag bara funderade och funderade. Tänkte och tänkte. Vred och vände mig i sängen. Efter sådär några timmar, när morgonen började närma sig, var jag ju redan så stressad för att jag blev mer och mer orolig för vart timme som gick, att jag inte skulle vakna av klockan... och därmed missa detta VIKTIGA läkarmöte! Så varje gång jag råkade somna till, vaknade jag tvärt igen, med ett ryck och ett snabbt panikslaget andetag.

Ja, och så höll det på hela morgonen, tills jag äntligen skulle kliva upp.

Så tog jag bussen iväg till stan. Började direkt promenera långsamt, långsamt till sjukhuset. Ville ju inte bli tidig. Så kort stund som möjligt på platsen som jag har så dåliga minnen av. Vädret var fint. Solen sken, daggdroppar på det gröna, fåglar som kvittrade i alla möjliga läten... Ja, det var härligt.

Men när jag kom fram till sjukhuset och såg en blåklädd ute med en kvinna, var jag bara tvungen att vända håll. Hjärtat la sig nämligen i halsgropen på mig! Minnen!

Läkarmötet gick väl sådär... Jag mådde inte lika dåligt som jag trodde att jag skulle göra. Men läkaren var ALLT utom vad jag hade förväntat mig! Superkonstig... Svår att prata med. Svår att få grepp om. Och mer än hälften av det han sa, lät bara som gröt i mina öron. Där han satt och pratade om allt och ingenting. Mycket förstod jag inte ens vad det hade med min situation att göra...

Men jag tog mig igenom mötet. Mötet där det kändes trögt att svara. Svårt att veta vad man skulle säga. Mötet där vad jag än sa, han skulle säga tvärt om. Få mig att förstå någonting som jag inte ens fattade vad han sa.

Men jag gick därifrån. Halvt vetandes. Halvt ovetandes. Måttligt förvirrad. Vad hade bestämts? Och vart har jag honom någonstans? Vad tycker han? Och hur GICK egentligen det där mötet? Blev det något intyg eller inte? Ansåg han att jag mådde bra eller dåligt? ...

Ja, så var det.

Innan jag tog bussen hem igen, gick jag ner till hamnen och försökte släppa mina förvirrade tankar. Det gick några minuter, så började jag slappna av igen. Såg hunddagiset vara ute på promenad. Längtan <3 Köpte mig något litet att äta... Med en rätt så stark ångest och motvilja. Men det gick bra :) Ja, i det stora hela, har det gått dåligt på den fronten idag. Min hjärna har återigen satt sig på tvären och börjat tänka fel. Och därmed har både hungern efter att ha slarvat med maten, och tröttheten efter att inte ha sovit, bråkat med mig idag. Och nu beter sig min mage jättekonstigt... Inte bra kära D. Inte bra... Skärp dig! Nu ska vi INTE falla dit igen!

Klockan halv åtta idag, åt jag iallafall min första och enda måltid. Och den gick ner mer än mest! Lättare än lättast ;)

Annars så har jag lyssnat på musik idag. Legat i sängen och försökt vila... Men har inte kunnat blunda ens en minut. Jag har läst lite bloggar. Kollat hundar på blocket. Kollat bebiskläder på tradera. Ja, bara för skojs skull. Och så har jag sökt en lägenhet.

Annars har jag bara suttit vid tv:n nu till kvällen. Och så fick jag en kallelse till arbetsförmedlingen och jag har nu fått en ny handläggare. Får se om jag ska gå på det mötet. För när min nya arbetsbedömning kommer, kommer vi förmodligen gå en annan väg. Då försäkringskassan kommer att vilja vara med.

Huller om buller. Kors och tvärs, möts alla vägar och blir till en. Men det ska nog ordna sig till slut :)

Nu ska trötta jag och min mage, krypa i säng och försöka sova lite grann. Bara HOPPAS på att min ögon vill slappna av och blunda för en stund. Tänker inte gå på ÄNNU ett läkarmöte för att få sömntabletter också!

God natt med er <3

Äsch ni kan få veta redan nu. Då jag ändå har skrivit ner min upplevelse på min andra blogg. Annars blir inlägget ikväll, superlångt ändå :P Så lika bra :D 

Så. Detta var min läkare, och hur jag uppfattade honom och hela läkarupplevelsen :) Inga rätt och fel i denna text :) Bara mina egna tankar och intryck. Funderingar =)

Arbetsbedömning fixad! ... Tror jag iallafall. Konstig läkare, det där :P

Vi hörs ikväll <3