Jag är så j*dra TRÖTT!

Jag är trött och magen värker... En viss tanke stör mig lite lätt... Men ANNARS är det bra :P

Jag börjar från natten och betar mig igenom hela dagen. Det verkar ju smartast. Enklast om inte annat =)

Natten inatt var värre än vanligt. Jag tror inte att jag någonsin upplevt en sådan natt. Förutom när jag hade min period då sömn var ett frågetecken. Någonting som jag trodde att jag aldrig skulle få känna på igen... Ja, vad rädd jag var!

Denna natten började med att jag som vanligt låg och vred och vände mig. Jag hade satt larmet på 07.35 och 07.40 Och till en början var jag lugn. Tyckte ju såklart att det var lika jobbigt som jag alltid tycker, när jag vrider och vänder mig. När ingenting är bekvämt och jag verkligen inte finner ro.

Men timmarna gick. Och jag bara funderade och funderade. Tänkte och tänkte. Vred och vände mig i sängen. Efter sådär några timmar, när morgonen började närma sig, var jag ju redan så stressad för att jag blev mer och mer orolig för vart timme som gick, att jag inte skulle vakna av klockan... och därmed missa detta VIKTIGA läkarmöte! Så varje gång jag råkade somna till, vaknade jag tvärt igen, med ett ryck och ett snabbt panikslaget andetag.

Ja, och så höll det på hela morgonen, tills jag äntligen skulle kliva upp.

Så tog jag bussen iväg till stan. Började direkt promenera långsamt, långsamt till sjukhuset. Ville ju inte bli tidig. Så kort stund som möjligt på platsen som jag har så dåliga minnen av. Vädret var fint. Solen sken, daggdroppar på det gröna, fåglar som kvittrade i alla möjliga läten... Ja, det var härligt.

Men när jag kom fram till sjukhuset och såg en blåklädd ute med en kvinna, var jag bara tvungen att vända håll. Hjärtat la sig nämligen i halsgropen på mig! Minnen!

Läkarmötet gick väl sådär... Jag mådde inte lika dåligt som jag trodde att jag skulle göra. Men läkaren var ALLT utom vad jag hade förväntat mig! Superkonstig... Svår att prata med. Svår att få grepp om. Och mer än hälften av det han sa, lät bara som gröt i mina öron. Där han satt och pratade om allt och ingenting. Mycket förstod jag inte ens vad det hade med min situation att göra...

Men jag tog mig igenom mötet. Mötet där det kändes trögt att svara. Svårt att veta vad man skulle säga. Mötet där vad jag än sa, han skulle säga tvärt om. Få mig att förstå någonting som jag inte ens fattade vad han sa.

Men jag gick därifrån. Halvt vetandes. Halvt ovetandes. Måttligt förvirrad. Vad hade bestämts? Och vart har jag honom någonstans? Vad tycker han? Och hur GICK egentligen det där mötet? Blev det något intyg eller inte? Ansåg han att jag mådde bra eller dåligt? ...

Ja, så var det.

Innan jag tog bussen hem igen, gick jag ner till hamnen och försökte släppa mina förvirrade tankar. Det gick några minuter, så började jag slappna av igen. Såg hunddagiset vara ute på promenad. Längtan <3 Köpte mig något litet att äta... Med en rätt så stark ångest och motvilja. Men det gick bra :) Ja, i det stora hela, har det gått dåligt på den fronten idag. Min hjärna har återigen satt sig på tvären och börjat tänka fel. Och därmed har både hungern efter att ha slarvat med maten, och tröttheten efter att inte ha sovit, bråkat med mig idag. Och nu beter sig min mage jättekonstigt... Inte bra kära D. Inte bra... Skärp dig! Nu ska vi INTE falla dit igen!

Klockan halv åtta idag, åt jag iallafall min första och enda måltid. Och den gick ner mer än mest! Lättare än lättast ;)

Annars så har jag lyssnat på musik idag. Legat i sängen och försökt vila... Men har inte kunnat blunda ens en minut. Jag har läst lite bloggar. Kollat hundar på blocket. Kollat bebiskläder på tradera. Ja, bara för skojs skull. Och så har jag sökt en lägenhet.

Annars har jag bara suttit vid tv:n nu till kvällen. Och så fick jag en kallelse till arbetsförmedlingen och jag har nu fått en ny handläggare. Får se om jag ska gå på det mötet. För när min nya arbetsbedömning kommer, kommer vi förmodligen gå en annan väg. Då försäkringskassan kommer att vilja vara med.

Huller om buller. Kors och tvärs, möts alla vägar och blir till en. Men det ska nog ordna sig till slut :)

Nu ska trötta jag och min mage, krypa i säng och försöka sova lite grann. Bara HOPPAS på att min ögon vill slappna av och blunda för en stund. Tänker inte gå på ÄNNU ett läkarmöte för att få sömntabletter också!

God natt med er <3

Äsch ni kan få veta redan nu. Då jag ändå har skrivit ner min upplevelse på min andra blogg. Annars blir inlägget ikväll, superlångt ändå :P Så lika bra :D 

Så. Detta var min läkare, och hur jag uppfattade honom och hela läkarupplevelsen :) Inga rätt och fel i denna text :) Bara mina egna tankar och intryck. Funderingar =)

Arbetsbedömning fixad! ... Tror jag iallafall. Konstig läkare, det där :P

Vi hörs ikväll <3