Ja, dagen idag har ju varit som den varit, kan man väl säga. Som inlägget nedan skvallrar om, har jag haft en rätt så tuff dag, inombordsligt. Jag har haft ont i huvudet. Känt mig instängd, spänd och seg. Inte gjort någonting. Inte haft lust med någonting. Jag har inte haft en TANKE på att ta mig ut ur huset, och allt jag har gjort, har varit att sitta och stirra i mitt rum. Stirra på mina växter. Stirra på mailen. Jag har kollat blocket, för att se om det var något nytt på lägenhetsfronten...

Ja-a...

Men jag har iallafall fått min nya mobil idag :D Och som jag trodde, fungerade inte väskan till den. Mobilen var för lång och väskan gick inte att stänga. Och så kontaktar jag kundtjänst och frågar om det finns någon väska som skulle passa till min mobil... och jag får till svar att de inte HAR någon väska till just den modellen. Inte det jag ville veta. För att det VISSTE jag ju redan. Utan jag ville veta om de kunde rekommendera mig någon väska som min mobil kunde få PLATS i!

Men jaja. Får se hur det blir med det. Vill ju helst inte ha mobilen HELT utan skydd. Vill ju ha skydd mot repor och smuts, åtminstone...

Men mobilen är hemma, och nu är det bara att lära sig den. Är nog inte så svårt. Men blir alltid lite nervös och orolig när jag inte vet hur de nya tekniska prylarna fungerar. Rädd att de ska gå sönder. Rädd att jag ska göra fel eller krångla till saker och ting...

Annars. Jag har läst de vanliga bloggarna. Kollat hundar på blocket. Suttit i mitt rum och inte vetat vart jag ska ta vägen. Känt som att jag skulle sprängas. Inte velat vara på nedervåningen bland irriterade och frustrerade, stressade röster... Inte klarat av att sitta på mitt rum med huvudvärk och andra jobbiga känslor...

Så till slut, efter middagen, tog jag tag i min hjärna och mitt förnuft, och lämnade huset en stund. Vill man inte känna sig instängd, så får man ju faktiskt ta sig ut ;) Så det gjorde jag. När jag kom ut och fick känna på den friska luften, mådde jag bättre rent fyskiskt. Huvudverken lättade... Ja, det var väl det. Jag kände ensamheten och fick med ens lust att gå och sätta mig i skogen. Rymma från mig själv och livet, och bara sätta mig på en stubbe och gråta. Gråta floder, tills... Ja, föralltid.

Jag kände mig bara så instängd i mig själv. Gömd bakom mina egna mörka krafter. Kunde inte ta mig ut, och allt jag ville, var att bli fri. Jag vill framåt nu. Jag vill få ett tecken på att livet KAN bli bättre. På att jag KAN känna mening... Och att det är MÖJLIGT för mig att bli vuxen och GÖRA någonting av mitt liv.

Men promenaden var annars bra för mig. Jag kände mig lite mer fri när jag kom in, och så såg vi på film, mamma, pappa och jag. Ingen aning om vad det vr för film, men ingen film viktig att tipsa om ändå ;)

Sedan såg jag lite på tv, och nu ska jag sova. KANSKE att jag vågar mig på att testa att sätta igång min mobil! Men tror jag tar det imorgon ;)

God natt med er <3

Ja-a... Just nu. Så kan det också vara.