Man vill bara gå och lägga sig, så att dagen kan ta slut och nästa kan börja. Dagarna är HELT klart för långa, när man väntar på något gott!

Idag vaknade jag rätt så tidigt, men låg och halvsov tills klockan ringde klockan halv tio. Funderade halvt sovande, fram och tillbaka, på ifall jag skulle kliva upp och åka med till affären eller inte. Behöver ju hämta ut mitt paket med vitaminer, på Willys...

När klockan blev närmare halv elva, ringde min handläggare på försäkringskassan. Vi pratade i ungefär en kvart. Jag minns ju såklart inte samtalet utan och innan. Men hon ville iallafall att jag skulle prata med en läkare för att få en bedömning. Eftersom att det skulle vara svårt för mig att få någon praktik, när de inte är säkra på att jag är i rätt tillstånd...

Jag hade ju liksom ställt in mig på att jag bara skulle säga ifrån mig aktivitetsersättningen och sedan börja praktisera/söka jobb/arbeta så gott jag kan. Leva så normalt som möjligt, och bara påbörja mitt friska liv. Så jag tvivlade ju till en början, på att genomgå en läkarbedömning... Men godtog det ändå, till slut. Och efter samtalet, kom jag på att det ju faktiskt var vad jag från början ville! Jag var ju inne på det! Att låta en läkare göra en ny bedömning och se om jag kunde bli friskförklarad. Och nu får jag ju chansen! Så. Nu är jag igång ;)

Ja-a... Vad har jag gjort idag? Jag har suttit en HEL del vid tv:n! Efter lunchen satt jag en del vid datorn. Kollade det vanliga. Ställde statistik över bloggen. Läste bloggar. Klickade runt bland nya bloggar. Kollade husdjur på blocket... Ja-a. Och jag har... Ja, vad har jag gjort? Svårt det här :P Jag har redigerat ett foto, också. Ett slumpat foto från blocket. Brukar göra så, och sedan slänga dem igen. Är bara kul att hålla på ;)

Ja. Iallafall. Jag har sett två filmer idag. Ena själv. Den sista delen av "Mannen under trappan". Hemsk, sorglig och brutal film rakt igenom. Dåligt slut. Men en såå spännande film! Allra helst för mig som älskar psykologiska thrillers!

Den andra filmen såg jag tillsammans med min 17åringa lillasyster. Då hon nyss kommit hem från skolan. Då såg vi "Paradiset". En bra film. Men enligt mig, inte lika spännande som "Mannen under trappan.

Ja. Annars så har jag mest suttit och glott... Om jag inte har förträngt eller glömt något! Ångesten har inte varit lika intensiv... Vilket känns skönt.

Ja, och med det säger väl jag godnatt <3 Blev inte mycket mer än så, idag :)

Jag börjar med att skriva det här, så att jag kan koncentrera mig på resten av dagen sedan.
När mamma åkte till jobbet och jag fick nedervåningen för mig själv, passade jag på att se på en film som jag själv väljer. Jag hittade i vår hylla, en film som heter "Mannen under trappan". En typ psykologisk drama/thriller, skulle jag nog placera den som. Det är en film där Jonas Karlsson och Frida Westerdahl har huvudrollerna. Jonas Karsson vet jag ju vem det är, från en del andra filmer... Men Frida... Nej.

Så jag satt som fastklistrad framför den. Såå spännande! Och nu har jag typ en timme att se fram emot imorgon, också. En hemsk film... Men ack så spännande.

Ja, dagen då.
Efter en lång natt inatt, full av oro och paranoija... Inbunden av viljan att bara försvinna... Ja, jag minns inte varför. Men jag tror att livet har blivit lite fööör svårt och ångesten lite fööör intensiv de sista dagarna. Ja, det är hårt att kämpa. Orken finns liksom inte till, att tänka positivt och hålla humöret uppe, ångesten borta. Ja-a. Och det blir ju inte mindre smärtsamt av att man sedan blir orolig och paranoid och bara ser en massa misstag i det man gör!

Men nu ska vi tänka positivt!
Trots att jag imorse när jag vaknade, drog ut på tiden och önskade att jag inte hade behövt kliva upp, så klev jag upp med ett gott humör, när pappa knackade på min sovrumsdörr. "Lunch".

Ja, minnet är ju inte det färskaste idag. Men efter att jag gjort ordning efter lunchen, kom jag upp hit och kollade mailen. Min kontakt på försäkringskassan hade hört av sig. Hon skrev att vi skulle behöva prata och bad om mitt nummer. Då var klockan halv ett. Men hon hörde aldrig av sig idag. Jag kan ju bara hoppas att när jag har pratat med henne, känns allt mer positivt och klart i mitt huvud. Att jag får mer klarhet i hur jag ska lösa allt med aktivitetsersättning och arbete/praktik. Att jag vet mer om vad som kommer att hända den närmaste tiden...
För att nu vet jag INGENTING! Och ovissheten är inte ljus. Den är grumlig och mörk... Men vi får se vad hon säger när hon ringer :)

Annars. Idag har jag kollat lite hundar på blocket. Trots att jag egentligen inte har så stort intresse av det just nu, då jag... Ja, jag har nog bara tröttnat. Jag har klickat mig igenom några bloggar och hemsidor, och samlat poäng till min blogg. Och jag har läst mina vanliga bloggar som jag brukar läsa. Lagt till lite saker i denna bloggens sidomeny...

Ja, vad mer? Jo, jag har läst på lite mer om mina vitaminer, och haft ångest, känt oro för att jag inte riktigt kan komma underfund med vad som är bra och inte. Vad jag bör ta och inte. Hur jag ska prioritera när jag bara kan hitta två alternativ med både bra och dåliga egenskaper, och inte bara ett perfekt.

Ja-a... Det var nog min dag. Och guuud vad jag ser fram emot det ljusa livet! Ett liv med hanterbar ångest. Ett liv i lycka och glädje. Med kärlek och mening. Men det kommer ;) Måste bara hitta vägen hem <3

Skönt att sova. God natt med er <3

Det känns inte som om det har hänt särskilt mycket idag, och hela dagen känns lite halvt grumlig.

Jag klev upp vid toltiden, efter att mamma messade om att jag skulle sätta igång kaffe. De var påväg hem från möte. Sedan åt jag lunch, gjorde ordning efter lunchen och stack sedan upp på mitt rum och väntade på samtalet från vårdcentralen.

När hon väl ringde, gjorde det varken till eller från, för mig. Hon förstod inte vad jag ville eller vad de kunde göra för mig. Och hon tyckte att jag skulle kontakta psykiatrin direkt istället. Men grejen var den, att jag inte trodde att det gick att göra så. Jag hade fått för mig att om man inte är inskriven på psykiatrin, så måste man gå via vårdcentralen för att få kontakt med dem. Men det tyckte hon att verkade jättekonstigt. Och kanske ÄR det så. Man kanske KAN ta kontakt direkt med dem.

Men jag bestämde mig iallafall för att lägga en friskförklaring bakom mig. Då jag inte är helt säker på att den ens behövs! Kanske räcker det med att jag säger ifrån mig aktivitetsersättningen och börjar jobba, praktisera eller söka jobb, på ett normalt sätt. Kanske kan jag gå vidare ändå, bara låta det förflutna rinna ut i sanden(?). För att, sålänge som inte "sjukdomen" sätter stopp för mina försök att leva och vara lycklig, rör den mig inte vid själen.

Så, kanske kan jag bara bli av med aktivitetsersättningen, som egentligen är det enda just nu, som binder mig vid det förflutna, och sedan vara frisk utan läkarens medlåtande(?)...

Jag skrev ialllafall till min kontakt på försäkringskassan och frågade hur jag skulle gå tillväga med aktivitetersättningen... Så får vi se vad hon säger ;)

Annars. Jag har suttit en del vid datorn och samlat poäng som förhoppningsvis ger mig lite fler besökare på bloggen så småningom. Men den tjänsten är även bra ifall man vill hitta nya bloggar att läsa. Då den slumpar fram bloggar. Man behöver bara trycka på "nästa". Igår hittade jag en blogg som jag gillade. Såå skönt! Så slipper man leta själv ;) Finns en länk till sidan, här i bloggens sidmeny, under "Länkar". Om ni är intresserade ;)

Och så har jag läst lite bloggar. Jag har kollat mailen och bloggstatistiken, typ hela dagen... Känns det som! Och jag har spelat "bejeweled" på datorn. Ett par-tre omgångar. När jag kände mig som mest tyngd. Ingenting att göra och ångest i bröstet.

Jag åt till och med en pepparkaka idag. TROTS att jag innan har varit stenhård på att inte äta NÅGONTING onyttigt under vardagarna! Men ångesten fick bestämma. Det KÄNNS ju så mycket bättre när man äter!

Nu till kvällen, såg jag på lite tv. Halva "Farmen", och sedan "Pang på pensionatet". ÄLSKAR Dag Otto <3 Han är helt klart en favorit i ALLA dessa fascher (hur fan stavas det?)! Ja, vill man skratta, ska man se på någon av alla dessa ;)

Nu blir det sängen. Hade lust att gå och lägga mig, redan när klockan var åtta! Skönt att få slappna av för natten ;) God natt med er <3

Ja-a... Igår kväll, efter att jag skrivit mitt inlägg här på bloggen, kollade jag runt lite på datorn. Mina vitaminer som jag nu tar, börjar nämligen ta slut. Jag började med vitaminerna efter att ha märkt vad mitt hår tagit stryk efter min långa svältperiod förra vintern. Min läkare skrev då ut Oralovite och folsyra till mig. Vilket har gjort håret lite starkare. Vet inte om det hjälpt särskilt mycket, egentligen. Men håret rasar inte som döda flugor längre, iallafall ;)

Så igår kollade jag efter nya vitaminer. Beställde hem ett B-vitaminkomplex. Alltså alla B-vitaminer i en och samma tablett. Ångrade mig sedan. Låg och tvivlade och grubblade hela natten. Kanske är oraloviten bättre för mig. Den har ju ändå fungerat tidigare. "Mitt hår MÅR ju så bra nu"... Med ångesten i högsta hugg, somnade jag ändå till slut.

Och imorse vaknade jag... Såklart :P Och började direkt kolla vitaminer på internet. Hittade ett B-vitaminkomplex som hade liknande doser vitaminer som oraloviten, men + folsyra. DET verkade ju bra! Så beställde hem det också! Vilket gav lite ångest... Nu hade jag TVÅ olika vitaminer! Varav en inte skulle komma till nytta. Och ändå kanske oraloviten är vad jag behöver! "Borde jag kanske köpa den ändå?". Ja och så hittade jag ett multivitamintillskott för fertila kvinnor. "Borde jag kanske ha köpt DET istället?" Ångest...

Ja, man kan då få ångest för mycket. Och idag har varit en dag då det varit nästintill omöjligt att koppla bort och slappna av. Så jag ringde min före detta sambo. Vi pratade i sådär två och en halv timme. Om allt och ingenting. Det var trevligt och jag mådde mycket bättre av det!

Annars har jag kollat hundraser idag. Försökt komma fram till en ras (eller flera) som skulle passa mig. Men det slutade med att jag raderade alla mina bevakningar på blocket, av ren frustration. Jag orkade liksom inte tänka. Ville bara flytta och påbörja mitt nya liv. Skaffa hund, jobba och må bra. Allt går bara för segt.

Jag har även ätit en MASSA godis! Bara PROPPAT i mig! Vilket lätt händer när man känner sig stressad, orolig och har ångest! Man äter så att man mår illa. Fast man egentligen inte ens är hungrig!

Jag har mest varit osocial idag. Suttit instängd på mitt rum och kollat alternativ till fler besökare på bloggen, bland annat. Och såklart det vanliga... Läst lite bloggar, kollat mailen... Ja-a... Något mer? Jag tror inte det... Jo, vi såg sista delen av "insider" idag. Nu när mamma och pappa kom hem från jazzkonserten.

... ... Ja, just det! Jag bokade uppringning från vårdcentralen idag, också! Så de ringer upp mig imorgon klockan ett. Så bokar vi antagligen tid för samtal och sedan skickas jag förhoppningsvis vidare till psykiatrin för påbörjan av friskförklaring! ÄNTLIGEN händer det något ;)

Dessa är de ord som betytt mest för mig denna vecka ;)

Hmm... Dagen idag.

Ja, början var seg. Vaknade av larmet klockan halv tio. Somnade om. Och vaknade sedan av att jag fick sms. Det var mamma som ville att jag skulle göra iordning kaffe tills de kom hem. Upp ur sängen rusar jag! Klär på mig alla kläder. Och halvt sovande, börjar räkna kaffemått :P

Efter det, gick typ hela dagen åt till att grubbla och haka upp mig på en viss onödig småsak. Precis som igår natt och natten innan det. Ja, grubbla. Det är jag bra på! :P Haka upp mig, såpass att ångesten gör mig rastlös i både kropp och själ. Ja, för saker som inte ens är värda det egentligen.

Men jag jobbar på det ;) Släppa det onödigaste av grubbel. För att det tar ju så mycket energi som man skulle kunna lägga på ett glatt humör :)

Ja, och så har jag ju kollat på ett avsnitt av "Unga mödrar danmark", för första gången på ett par veckor. Eller så. Och jag har kollat djurannonser. Längtat efter kärleken och en liten vovve. Och jag har kollat mailen några gånger. Men inte lika ofta som annars... Då det är helg. Och jag har såklart läst mina kära bloggar som jag följer <3

Ja, sedan har jag väl inte gjort så mycket mer.

Vi åkte och bowlade, familjen och jag. Det var mamma, pappa, jag, 22åringen, hennes kille, 19åringen, 17åringen och 13åringen. Men mamma och 17åringen satt bara och tittade på.

Guuud vad länge sedan det var man bowlade! Såå ringrostig :P Men det var kul. Jag kom bara näst sist. Hittade aldrig något bowlingklot som passade mig. Antingen var det för tungt eller för lätt. Men jag körde på det tyngre. Lite motstånd, liksom. Och jag fick iallafall två strikes i rad :D DET var kul! Och sedan direkt efter mig, gjorde 19åringen samma sak :P Härmapa :P

Och nu när vi kom hem, såg vi på en film, mamma, pappa och jag. Typ fjärde delen av "Insider".

Så nu blir det snart sängen. Säkert träningsverk imorgon. Redan helt stel i kroppen, efter gårdagen :P

God natt mer er <3

Vilken dag!

Saker blir inte alltid som man tänkt sig, och ibland spelar det ingen roll hur beslutsam man är! Hur tålmodig och positiv man är. Vissa gånger spelar det ingen ROLL hur stark man känner sig och hur väl man försöker... Saker BLIR bara inte som man tänkt sig.

Men jag är glad att jag har blivit den jag är. Att jag tränar och lär mig varje dag. Att jag fokuserar på att lägga undan problemen och se det från den ljusa sidan. Jag är så lättad att jag nu sakta men säkert, inser att jorden inte kommer att gå under för att planerna ändras drastiskt. Glad att jag nu kan ta saker som de kommer och göra det bästa av situationen. Jag är stolt över mig själv, att jag nu såpass snabbt som jag har gjort, har tagit styrkan till mig och bestämt mig för att förändra mig själv och mitt liv till det bättre...

Jo, som ni förstår, blev inte dagen som jag tänkt mig, idag. Min plan var att åka in till stan för att lämna min dator på posten. "Willys", tänkte jag. Tog bussen vid ca 11.20 imorse. Planerade att ta första bussen hem igen. Den gick 12.10 Men när jag kom fram till Willys och skulle lämna in paketet, så tog de inte DHL. De skickade mig vidare. "Jahapp, en 20 minuters promenad i snö och kyla, till busstation, då". Blev lite stött. Visste inte hur jag skulle göra. Hade jag betalat 37 spänn för att få släpa på ett stort paket, med snö i ansiktet och ett par minusgrader? Iskall vind?

Funderade på att åka hem istället. Men då hade jag ju betalat 37 spänn HELT i onödan istället! Så jag beslöt mig för att ta mig an promenaden och lämna in det där paketet ändå. Kom till Bussgods. Fråga mig inte varför :P Började fylla i till-och frånadress i deras dator. Och fick sedan reda på att de ju såklart inte tar DHL. Så jag blir skickad vidare. Fortfarande vid gott mod och ett ihållande humör.

Så jag gick till OKQ8, på andra sidan busstationen. Och gissa vad! De tog inte DHL! Jag kände hur humöret sviktade och ångesten slog till. "Jag ORKAR inte mer!". "Jag orkar inte gå omkring i kylan, med ett paket hela dagen, utan att hitta någon som tar DHL-paket!"... Ögonen fylldes med tårar. Ville ju inte åka hem, HELLER. Inte när jag hade kommit så långt. Tänkte fan inte betala bussen dit OCH hem, och sedan likt förbannat ta med mig paketet hem igen!
Jag fick lust att bara slänga paketet i något buskage och sedan åka hem... Men det gjorde jag inte. Utan jag torkade mina tårar, och med beslutsamhet och ett gott humör, började jag återigen promenera mot mitt mål. Testade denna gången, pressbyrån vid tågstation. Och ÄNTLIGEN! DÄR tog de DHL. Jag lämnade paketet, och glad för min insats... Lättad, började jag gå mot stan.

Äntligen var paketet borta. Datorn var nu någon annans ansvar... och jag... Ja, jag skulle fika. För att DÅ skulle inte resan ha varit BARA jävulskap ;) Köpte en chokladtårtbit och en latte.

Medans jag satt där, bestämde jag mig för att ändå ta en vända till arbetsförmedlingen. Varför inte, liksom? Tänkte att. "Ja, en halvtimme dit och en halvtimme där. Och sedan en halvtimme tillbaka till busstationen. Sedan blir det bussen hem". Jasså DET trodde jag! Nej, promenaden blev ju längre än planerat. Jag KUNDE bara inte hitta arbetsförmedlingen! Jag virrade runt i stan, som en yr höna. Gick från gata till gata. ÖVERALLT där jag BORDE kunnat hitta arbetsförmedlingen. Men INGENSTANS.

Så, där i kyla och snö, gick jag och med beslutsamhet och en positiv inställning, gav jag inte upp. Jag testade gata efter gata, med ett gott humör. Men när klockan blev mer och mer. När tid att hinna prata med dem, rann ut och höfter och knän började värka... Ja, då gav jag mig för dagen och bestämde mig för att ge det en ny chans nästa vecka.

Ja, det går inte alltid som man tänkt sig. Men inställningen är allt. Jag lovar er! Det är verkligen svårt att förstå hur mycket egentligen ens egen iställning, hur mycket HUMÖRET och att vara positiv eller negativ, gör med en situation! Det gör ALLT! Idag mådde jag bra i någonting som förut hade fått mig att lägga mig i fosterställning i sängen och hatat livet. Det ÄR ju inte hela vägen om saker inte gått som man tänkt sig. Det löser sig till sist. Dör man inte av det... Ja, håll er positiva. Ett STORT leende på läpparna ;)

Ja, och när jag kom hem, kände jag mig friskare och gladare än på länge. Har kollat lite på datorn. Djurannonser, bloggar och mailen, bland annat. Och så har jag pluggat stadens karta. Mer förberedd nästa gång!

Och nu innan jag lägger mig, har jag, mamma och pappa, sett på andra och tredje delen av filmen som vi påbörjade igår. "Insider" tror jag att den hette.

God natt mer er <3

Gud vilken händelselös dag. Jag har typ inte haft lust med någonting, och känt mig obekväm och osäker... Otrygg, liksom. Ja, det brukar kunna bli så under den röda perioden :P Är inte ett särskilt stort fan av den :P

Imorse, efter ännu en jobbig natt, med svårt att somna. Efter att bara ha vridit och vänt sig och låtit tankarna vibrera i hjärnan, ville jag inte kliva upp. Jag ville bara ligga kvar... Ja, jag vet inte HUR länge! Kände mig irriterad och besviken. Av ingen annan anledning än att mamma kom hem från affären. Ja, hon hade åkt och handlat utan att säga till mig... Fast hon VISSTE att jag behövde lämna in min dator på posten och inte lyckades få ihop inlämningen med arbetsförmedlingen.

Men jag svalde tanken och la det bakom mig. Det var väl inte hela världen. Jag lämnar helt enkelt in den imorgon ändå, och struntar i hur onödigt det känns att lägga 37 spänn på BARA det ;) Det är ju inte som om jag kommer att bli såpass fattig att jag inte ÖVERLEVER, om jag slösar lite pengar på tråkiga saker :P

Så jag klev upp ändå. Trots att lusten inte fanns. Satte mig vid datorn och kollade bussar tills imorgon. Ville ju iallafall ta mig hem igen på samma biljett som jag tog mig dit på. Och det fanns EN tid som funkade ;) Då det blev iallafall inte 74 spänn för frakten till posten ;)

Sedan har jag mest gjort ingenting. Sprungit på toaletten titt som tätt, och fört loggbok över dagen som varit. Gör så när jag har röda veckan. För att lättare förstå min kropp.

Jag har läst lite bloggar, kollat mailen några gånger... Och så har jag fått mail från kommunen. Så på Måndag ringer jag till vårdcentralen och bokar tid där. Så får DE hjälpa mig med att komma igång med något som kan bli en friskförklaring ;) Antagligen skickas jag vidare till psykiatrin! Jag hoppas på att det går fort och smärtfritt... Men om inte, ska jag vara stark och tålmodig ;) Jag ska KLARA detta!

Däremot inget mail från försäkringskassan idag. Hon kanske inte bryr sig om att svara eller ha någon mer kontakt med mig, då vi inte vet ifall jag blir "frisk" snart eller ej. Men jag tar tag i arbetsförmedlingen själv, istället. Och förklarar situationen så gott jag kan ;)

Annars så har jag, mamma och pappa, sett på TVÅ filmer idag! "Vampyres suck" (parodin av "Twilight"). Skitdålig och inte alls kul, enligt mitt tycke. För mycket, helt enkelt. Och sedan en annan film som jag inte har någon ANING om vad den heter!

Och först nu till kvällen, hade jag ork och lust att ta mig en titt på blockets djurannonser.  Har VERKLIGEN känt avsmak för det, hela dagen idag! För ovanligheten skull.

Ja det kanske var det. God natt på er <3